Hundarna.

Nu efter julklapparna har öppnats så kan jag lägga upp den tavla jag gav till bror och hans flickvän. De har två bamsiga grand danois-vofsingar.

Julaftonen.

Nu har julaftonen passerat, och eftersom jag blev kallad "infantile" igår när jag gav min vän Malin en snopp-pärlplatta, så ska jag fortsätta vara infantile(omogen och barnslig) och räkna upp vad jag fick i julklapp.

I öppningsordning:

Hudlotion från Bodyshop
Choklad och en tia-lott (som jag ska skrapa alldeles strax!)
Ett hemmaspa med massor av grejer, handdukar, ljus, badsalt m.m.

Låter dessa grejer inte som en bra förfest till nyårsafton? Jag tycker nog det.
Fast nu ska jag skrapa lotten. Blir det nån vinst så låter jag er veta detta.

Juletider, marsipangristider, chokladtider.

Hoppsan vad tiden går. Jag bloggar ingenting nu, det är julklappsverkstad aaall the time istället. Och det betyder ju att jag inte riktigt kan skriva om eller lägga upp bilder på, det jag grejar med.

Nåväl, kolla in den här gyttjebadarn så länge!

Äppelkaka á 125 riksdaler.

Jag och "Niklas Mat"-Niklas är ju "like this", som alla vet.

Skämt åsido. Han var där för femårige Kalles skull, men det var den flottaste restaurang jag ätit på. Inte alls bekvämt för en luffare som mig, men laxen var faktastisk, och äppelkakan likaså.

Lucia.

Lycka är att bli lussad för tidigt en lördag morgon.

Meat is mums.

Självklart måste en dag av lycka (se tidigare inlägg) vägas upp av en dag from HELL.
Allt gick åt skogen på jobbet, men för mycket att göra, för lite personal, för lite rutin (jag) och när jag ändå var igång så passade jag på att bli köttätare. Fastän jag hade lunchlåda med mig så beslutade jag mig för att köpa lunch i restaurangen på jobbet, och glad blev jag när jag hittade gulashsoppa i "veg-hörnan". Vad jag senare förstod var att detta inte bara var veghörnan, utan också "sopphörnan", både kött och annan soppa.
Nåja, jag sörplade mig alltihop intet ont anande, soppan var god och det var väl meningen, när jag nu skippade min egen lunchlåda och allt bara för att lyckas med detta.
När jag kom på det hela lite senare på dagen så blev jag dock så förvirrad att jag tryckte i mig skumtomtar tills det smakade sura uppstötningar i munnen.
Ingenting blev bättre av det.

Två ord.

ÅRETS ROOKIE!


Det är ju helt sjukt.

I helgen hade vi julpysselbjudning med gröt och glögg och kakor och bullar och massor av pyssel förstås.

Julen är här...

...och det är mysigt.

Postcard from Bob!

"-...Oh no... he seems to be in trouble!"

Sista sömmen.

Under sista sykursträffen hann jag faktiskt klart med mitt sista projekt, det var ju fantastiskt.


Det blev nån slags fest-korsett.
Återstå att se om jag hittar tillfälle att bära den.
Kära Elsa är ju inte direkt någon partypingla... men det kan ju ändras.

Det var förvånansvärt enkelt att sy en korsett, det fick jag lära mig iallafall.

Söndag.

Så har vintern kommit till Stockholm.

Och denna söndag har ägnats åt kakbak och hemmagjord lingondricka.

Imorgon är sista sykurs-tillfället. Det är lite sorgligt. Kursen var inte alls som jag förväntat mig, och i början gick det inte alls särskilt bra med något egentligen, men nu har jag kommit in i det hela och känner att jag får mycket gjort på varje träff.

Kanske hoppar jag på samma kurs till våren, om den går då också.

Paus.

Virkar.
Äter nötter.

Vilse i pannkakshuset.

Ja idag hände det. Efter två och ett halft år på mitt jobb, så gick jag vilse på arbetsplatsen. Jag har haft det på känn sedan jag började, att det skulle hända någon gång. Men efter två och ett halft år så trodde jag väl att jag var safe.

Det finns massor med hissar och korridorer och avdelningar där jag helst hade sett att mitt passerkort sagt nej, men icket. Det var fritt fram att förlora sig helt när jag väl tappat greppet.

Som tur var träffade jag efter ett tag på vår lokalvårdare i ett avlägset hörn av världen. Han fick lotsa mig hem till mitt.

Jag ska aldrig mer lämna okänt territorium på det där viset.

Kafferepet.

Vilken skön lördag.

Jag bakade tigerkaka och dukade upp med kaffe och smörgåsar inför finfrämmandet som skulle komma vid ett-tiden.

Tre eminenta damer var nämligen väntade för ett kafferep med massa tjatter och lite pyssel.

Mycket fika blev det, mycket tjatter och lite pyssel. Undertecknad försökte sig på lite akvarell, vilket resulterade i två julkort. Julkort behöver ju inte vara några mästerverk direkt.

Inledningsvis bjöds det dessutom på lite dragspelsmusik! Av någon som faktiskt kan spela. Tyvärr var det ju på mitt dragspel, som inte är i så gott skick. Men ändå.

Och så fick jag helt oväntat en present! Inslagen med papper och snöre och allt.

Ja det var en skön lördag.

tänkte bara...

...meddela att jag lever. Men jag har inte tid att skriva nå värst mycket.
Har just varit i norrland. Det var trevligt, och jag fick med mig en säck med bröd hem. Och en burk hallonsylt. (och en burk hjortronsylt) fast det vill jag egentligen inte avslöja. Det är ju som att säga att man har en guldtacka liggandes i kylen. Tur att jag har säkerthetsdörr. Till lägenheten alltså, inte till kylen tyvärr.

Urs

Uschinamej. De senaste dagarna har jag varit upptagen varenda kväll, vilket inte alls passar mig. Somliga får panik när det blir en lucka i kalendern, men jag behöver verkligen min "fria" fritid. Det är skönt att ha fullt upp ett tag, men det får inte vara för länge.
Droppen blev gårkvällens tvättstugemöte. Varför anmälde jag mig frivilligt till bostadsrättsföreningens tvättstugegrupp?
Jag behöver hjälp med att dra mig ur. Hur gör jag det? Vi är bara en handfull i gruppen, och har möten väldigt sällan. Jag kan inte skylla på tidsbrist.
Kan jag säga uppriktig och rakt att jag helt enkelt brister i engagemang och intresse?

Alkohålet.

De är duktiga de där IQ, på att illustrera alkoholens ljuva rus.
Jag blir så ledsen när jag tänker på all skit som hänger ihop med alkohol. Ändå tycker jag att att det är trevligt och roligt att själv festa till det någon gång ibland. Hur visar jag att jag tycker att det är förjävligt med alla negativa konsekvenser som alkoholen för med sig, utan att själv måsta nobba den helt och sätta ettiketten Nykterist i min panna?

...för mig fanns ej annan att få.

Andra veckan som gräsänka.
Ensam som jag är i dessa tider, köpte jag mig kärlek idag, i form av en timmeslång ansiktsbehandling.
Det var ljuvligt plågsamt, så där som kärlek ska vara. Ibland gjorde det ont, ibland var det hett, och ibland hade jag rent av svårt att andas. Men rosig om kinderna blev jag.

Jädra ketchup.

Inte nog med att de har "satt ettiketten upp och ner", de har dessutom lagt till nåt slags droppskydd som ioförsig kanske var en god tanke (och fungerar jättebra på t ex balsamvinägern jag har i kylskåpet), men inte alls fungerar bra i det här fallet.
Man trycker och trycker och SPLUTT, en pöl ketchup vars storlek man inte själv får bestämma. Det går inte att göra en vacker sträng på varmkorven, och kanske ännu viktigare, det går inte att göra ett M eller ett hjärta över makaronerna.
Nej det får bli pannkaka och andra ketchupfria middagar i fortsättningen.
Jag kanske tvingas skriva en insändare i lokaltidningen om detta.

Kärleken

Bara för att det är bland det vackraste jag vet.
Elefantmedleyt i Moulin Rouge.

American cookies

Kakorna i det tidigare inlägget blev ganska smarriga, så jag lägger upp receptet här. Själv hittade jag receptet hos Leila.

Ingredienser grundrecept:
120 g mjukt smör
1 dl råsocker (eller vanligt)
1 st ekologiskt ägg
1.5 dl vetemjöl
0.5 dl havregryn
0.5 tsk bakpulver
0.25 tsk salt

Till detta grundrecept kan man lägga till lite vad som helst, vit eller mörk choklad, kokos, apelsin, russin osv... Själv slängde jag i
100 g mörk kvalitetschoklad 70% och 1 dl salta jordnötter

1. Vispa smör och råsocker krämigt, rör i ägget.
2. Vänd i vetemjöl, havregryn, bakpulver och salt.
3. Hacka chokladen grovt och blanda i degen, tillsammans med jordnötterna (eller blanda i vad du själv valt).
4. Rulla in kakdegen i plastfilm eller bakplåtspapper till en rulle (5 cm i diameter) och frys i cirka 30 min.
5. Skiva rullen i 1 cm tjocka skivor och grädda kakorna på bakplåtspapper i 200 grader, cirka 10 minuter.

Om jag inte minns fel, så kunde man också låta degrullen ligga i frysen längre om man ville, och bara ta fram när kaksuget kommer.

Kvällsfika.

Eftersom jag har mina stunder av godhet, så ska min käre sambo mötas av nybakt bröd, Brie och nybakta american cookies när han kommer hem från jobbet inatt.

Wild n´ crazy

Hela denna vecka är KäraElsa gräsänka.

Detta har jag demonstrerat genom att laga massor med mat till mig själv med alla de ingredienser min sambo inte tål.

Mer crazy än så blir det inte denna gång.

Jag vill dock slå ett slag för att handla efter säsong, för att vara lite snäll med miljön. Just nu är det väl så att säga säsong för rotfrukter i sverige.

Bananer och annat smaskigt blir det ju aldrig säsong för här, men jag menar inte att man ska sluta med all exotisk frukt bara för det. Däremot kanske det är dags att börja se exotisk mat och frukt som just exotisk igen, någonting man unnar sig då och då, men inte köper på slentrian.

Det här är inte så roligt.

Nej det finns saker här i världen som inte är så roliga, saker man inte kan förstå, och därför inte heller acceptera.
I den lilla trevliga förort där undertecknad bloggar om aftnarna, sover om nätterna, och rostar sina frallor om morgnarna, där pågår något som inte är så roligt.
Sedan några veckor tillbaka kan kattägare inte längre låta sina katter gå ute.
Nå, jag tänker inte ta upp detaljer här, det är för trist helt enkelt.
Istället tänkte jag att jag skulle hjälpa poliseriet med en gärningsmannaprofil.

Det är en man, troligtvis 18-25 år gammal.
Svensk bakgrund.
Har lätta störningar i sociala sammanhang, troligtvis brist på empati i likhet med vissa autistiska drag.
Bor ensam och enkelt, men har regelbunden kontakt med sin mor.
Har även en lillebror som fortfarande bor hemma, men inte så nära relation till denna.
Fadern är frånvarande.
GM studerar på yrkesinriktat på komvux, eller yrkesskola, ev till elektriker.
Klär sig kanske i en mörkblå fjällrävenjacka, old style.

Dåså!

Sytt å sött.

Joråsåatt...

Efter några timmars hårt slit på sykursen så bidde det en klänning.

Som synes är den ungefär 18 storlekar för stor, men modellen verkar glad iallafall.

Islänska toner.

Det svänger, så vrid på volymen.
Gamlasparty betyder för övrigt nyårsafton, eller mer exakt "gamlaårsfest".

Svalor.

Det blev några svalor idag.

Hur man lyxäter en kladdkaka.

Maltaresan.

Nyss hemkommen från Malta har jag följande reflektioner att dela med mig av:

-Det är väldigt ljust på Malta, alla hus är gulvita, och solen lyser starkt även i oktober.

-Det finns väldigt mycket sten på malta, och en stor del av denna används till murar.

-Det finns ingen boskap på Malta. Jag såg inte en enda kossa trots långa bussfärder.

-Cykla på Malta är inget att rekommendera, det finns inga cykelvägar, extremt mycket bilar, och mycket trafik trots att vägarna inte är särskilt stora. De kör dessutom som tokar, och på vänster sida. Istället för att sakta ner vid en korsning eller om en förvirrad fotgängare är på väg ut i vägbanan, så tutar man för att visa att man kommer.

-Det är mycket turister, men inga påträngande försäljare/isparkare.

-Det finns många sevärdheter på Malta och de två tillhörande öarna Gozo och Comino, och fyra dagar räcker för att ha en liten solsemester, men vill man se mer bör man stanna några dagar till.

Den fantastiska överraskningen.

Man vet att man har världens bästa sambo när han en dag helt oförhappandes kommer hem med en stor papperspåse med något hemligt i, inslaget i tidningspapper.

Aldrig trodde väl jag att det gick att finna fler delar till de favoritassietterna som jag ärvt av morföräldrarna för en tid sedan.

Men plötsligt sitter jag och äter en god middag på tillhörande tallrikar!

Det är faktiskt fantastiskt.

Dagens tips.

Om du har ett tjog äpplen över, och känner dig kreativ, gör då inte marmeladgodis av dessa.

Det kanske låter spännande och roligt, men det är svårt, tidsödande och både ser ut och smakar äckligt.

Snör äpplena och gör chokladbollar istället.

Leffe P

P1 har ett radioprogram som heter Nordengren, som är lite som en lite seriösare talkshow på radion. Fast inte helt seriöst egentligen, idag hade de till exempel improvisatöroperasångare i studion som bland annat sjöng en bit om försäkringskassans nya reklamkampanj. Det gick något i stil med "...titta in på hemsidan om du är en sjuk gubbe eller en sjuk tant, men inte om du är en simultant..."

Denna Nordengren har en bisittare som så många andra radiopratare, och denna bisittare råkar i detta fallet vara Leif Pagrotsky. Lite otippat kan man tycka, det tyckte i allafall undertecknad. Men bra! Han imponerar på mig med sina kunniga och i många fall diplomatiska uttalanden. Herr Nordengren kan ibland attackera sina gäster lite väl hårt, och Pagrotsky väger upp det hela, utan att ta någon sida.
Idag var det en annan bisittare som tyvärr inte var lika bra, tyckte jag. Det var kanske inget större fel på innehållet i det hon sa, men hon tog så att säga hela armen, och skulle kanske behövt ett eget program. Jag hoppas att paggan kommer tillbaka.

Svenskar är också människor.

I tisdags besågs Fredrik Lindström på Cirks i Stockholm. Hans show "Svenskar är också människor" innehöll allt man kunde förvänta sig, om man sett hans tv-program tidigare. Det enda som förvånade mig var att han var så lång. För övrigt nämnde han en bit in i showen att vi säkert tänkt just detta, och jag kände mig extremt vanlig.
Han var också väldigt sprallig, det var som en blandning av stand-up och föreläsning kan man väl beskriva det hela.
Nå, jag hade lite ont i magen efter showen. Inte för att jag chockades eller förvånades särskilt av det han sa, men är en sak att själv känna till sitt beteende och sina brister, och en annan att höra någon utomstående peka ut dem.
Men jag är nöjd med det hela! Det var väl investerade knappa två timmar.

Nästa projekt.

Vi testar att stoppa ett ekollon i en flaska med vatten, bara för att vi såg någon annan göra det.

Skansendebuten.

Igår besökte jag med två vänner för första gången Skansen i Stockholm.

Det var hemskt trevligt, med många fina djur, men kanske trevligast var nog höstmarknaden som vi lite oväntat snubblade över. Där provade jag mitt första kanderade äpple, L köpte en strut karameller, och M blev som synes på bilden, förtjust i mannen med speldosan. Det var härligt att spana in alla vackra människor klädda som de kom från början av förra seklet.

Vi avslutade med att, alla tre i min tappre trupp, klappa de två sötnosarna på bilden här nedan.

Stardust.

Se Stardust. Det är en söt saga.
Ikväll ser jag den för okänt nummer i ordningen, samtidigt som jag ritar av ett mönster till projekt två på sykursen. Jag är förstås inte klar med projekt ett, men då jag inte har någon symaskin hemma, så gör jag vad jag kan för att vara så effektiv så möjligt sen, när jag har tillgång till en.
Hoppas det går bättre kommande måndag än den senaste.

Åh, nu anländer barnet i korgen i Stardust.

På återseende.

Padampadamm...

Det finns ingen ork att lägga upp något just nu.

Idag undrar jag vad antimateria är, och varför Gustaf Skarsgård syns precis överallt.

Systudier.

En kurs i sömnad har påbörjats, och det var inte alls som jag trodde att det skulle vara. ABF håller en studiecirkel i kläd- och inredningssömnad. Jag såg framför mig en samling spännande människor, hur vi skulle starta kursen med att berätta lite om oss själva, och kanske vad vi hade för mål med kursen.
När jag anlände till kurssalen ( i tid), så såg verksamheten ut att ha startat redan, kursdeltagarna var utspridda i salen, alla fullt upptagna med sina projekt. Jag hälsade på "fröken", drog upp mitt mönster och tyg, och hänvisades till ett tomt bord där jag kunde börja rita av mönsterbitarna. Där stod jag och ritade och klippte och mätte i två timmar, och sen gick vi alla hem.
Fikapausen som jag trodde var obligatorisk på alla studiecirklar lyste med sin frånvaro.
Jag som hade sett fram emot att trycka i mina kurskamrater hembakade småkakor någon afton framöver.

Jag säger inte att detta var dåligt, det var bara inte som jag trodde.
Helt säkert är att det blev mycket mer gjort under dessa två timmar, än det hade blivit om det sett ut som jag föreställt mig.
Det viktigaste finns ju där, en fröken att fråga. Och saxar, kritor och symaskiner.

Sista skörden.

Det går alldeles utmärkt att odla potatis i kruka på balkongen.

Drakborgen

Söndagkväll den sjunde september stod KäraElsa åter igen som den ende överlevande efter några svettiga timmar i Drakborgen.

Det är ett fantastiskt spel.

Gott sällskap, nybakad paj med vaniljsås, några dödliga skuggor och en och annan jättespindel, det är ett gott recept för en lyckad kväll, tycks det.

Gammgröt'n.

Kall kornmjölsgröt med sirap och mjölk. DET är gott det.
Men hur morfar lyckades undvika klumpar, det förstår jag inte. Min gröt består av mer klumpar än gröt.
MEN, god är den. Gammgröt'n.

Lättvirkat.

Virkade och virkade...och bestämde mig i sista stund för att det skulle bli en kjol.

Byxlös efterlyses.

I ett okänt antal dagar har sovrumsgolvet prytts av dessa svarta adidas-byxor.

Efter alla dessa dagar blev jag nästintill irriterad, men främst konfunderad. Sambon är ju faktiskt ganska duktig på att med jämna mellanrum rensa bort sina klädhögar, precis som jag. Men dessa byxor låg alltjämt kvar där på golvet.

Så efter en panikstädning inför något slags besök, hamnade byxorna i min garderob, och det var först då jag insåg att även min sambo väntat på att ägaren av byxorna skulle plocka undan dem. Och det skulle alltså vara jag. Vilket det inte är.

Vems byxor har legat på vårt sovrumsgolv i flera veckor?

Vad jag minns har ingen av våra gäster gått härifrån byxlös, men vi har ju haft en del övernattare så omöjligt är det ju inte att ett klädesplagg glömts kvar. Ingen av våra gäster har dock sovit i vårt sovrum.

Jag börjar undra om det var något moment av vår inflyttningsfest som jag missade?

Höst. Nypon.

Hösten närmar sig även denna sensommar, iklädd en färgsprakande klädskrud, svår att ta miste på.

Guldbordet.

Efter att ha "råkat" lägga ett vinnande bud på ett litet bord på tradera, var det bara för KäraElsa med sambo att packa ryggsäcken och bege sig iväg på en liten minisemester. Bordet fanns nämligen att hämta i Linköping, strax söder om Långtbortistan.

Det var verkligen en trevligt påfund. Jag fick se Linköpings Gamla stan, Oxelösunds hamn, ett militärt fort och slutligen sova på logementet invid Stjärnholms slott. Allt detta med GULDBORDET tryggt vilande i baksätet på den lille gule.

Jag uppfattade inte att det var guld i bordet, när jag lade budet, ska väl nämnas. Men det var inte så dumt.

Kokodrillo.

Snörvel.

Sjuk. Så frustrerande det är att ligga hemma med all tid i världen i mina händer, men ingen ork att göra något.

Nåväl, det verkar som att en liten krokodil börjar ta form iallafall.

No miss noone.

Kära Elsa känner sig viktig idag.
Viktig för att igår anlände en vän efter en lång tågresa från Belgien, bara för att hänga ett tag hos mig, och sedan åka tillbaka till Belgien redan idag.
Förutom det goda sällskapet fick jag lyxig belgisk choklad. Och jag fann nån som ville ha min virkade väska.

Skörden

Paprika, miniaubergin och tomat, en vacker skörd.

Här trevligt presenterad på den äntligen färdigställda mosaikhyllan i köket.

Premiär

Två premiärer på två dagar!
Torsdag-surströmming.
Fredag-tennis.

Den andre premiären var något mer tilltalande än den förste. Men jag är nöjd att jag iallafall äntligen kan säga att jag har smakat. Om än lite.

Tennisen gick sådär, det är tydligen ganska svårt att greppa ett tennisracket på ett bra sätt. Inte alls som ett badmintonracket. Och bollarna i de tu spelen är inte heller särskilt lika.

Man borde ha en inbyggd bloggfunktion i hjärnan, tänker jag.
Jag tänker många gånger dagligen på saker jag skulle vilja skriva i bloggen, men när jag sen får tillfälle att göra det så har jag antingen glömt bort vad det var, eller tappat orken.
Eller tittar på Australienska tullen på kanal 9 istället.

Idag när jag cyklade hem från jobbet, fick jag, som så många gånger förr, minnen från bardomens somrar. En sträcka av cykelvägen är nämligen kantad av rosenbuskar, samma sorts rosenbuskar som kantat mina föräldrars gård så länge jag kan minnas. Det doftar ljuvligt, och hittar så pricksäkert rätt bland mina doftminnen.

Jag funderade vidare, och kom på att det gäller att kunna hantera det inbyggda hjärn-blogg-verktyget till hundra procent, för annars kan man förstås råka publicera sådant som inte alls är menat att publiceras.
Och så finns förstås risken för virus, om man nu ska vara uppkopplad. Hjärntrojaner låter väl sådär... .

En del är gjort, ändå.

Hittade en gammal skissbok i allt stök här hemma, det var roligt.
Det är skönt att få ett kvitto på en del av den tid som passerat.

Att klappa en älg.

Att klappa en älg är inget jag rekommenderar. De är ganska strävhåriga och alldeles alldeles oljiga.

Just nu

Väggen är klar, det blev så fint.

Jag har också virkat en väska av någon outgrundlig anledning. Den var ganska rolig att göra, men det är ju inte riktigt min stil, och inte känner jag någon som jag tror skulle gilla den heller.

Menmen, förr eller senare kanske det dyker upp ett användningsområde för den.

Jag har upptäckt en skatt. Sommar i P1. Varje dag klockan 13.

Idag var det Sissela Benn, skådespelare och komiker. Mest känd för sin karaktär tonåringen Filippa Bark.

Det var underhållande, och jag tänkte på skånska en lång stund efter programmets slut.

Fredag.

För att citera beteendevetare Peter Nilsson i Klungan.

-" Yippie kay ey motherfucker. Ha en trevlig helg så kanske poletten trillar ner."

Pressen och lampan.

Satt just och tänkte att det var dags för ett mer seriöst och "viktigt" inlägg, när det tjocknade till i halsen och blicken blev suddig.

Uppenbarligen var jag inte redo för den pressen på mig själv, och var nära att brista ut i gråt av bara tanken på att jag borde tänka till lite nu, vara lite smart.

Jag har flera ämnen på lager, som jag känner att jag vill ta upp, ett av dem är pressen som läggs på alla nuförtiden, från tidig ålder. Man ska kunna allt, och det man inte kan ska man jobba på. Man ska vilja allt, aldrig vara nöjd, alltid sträva högre.

Nu känner jag att hjärtat börjar pumpa oroväckande hårt i bröstet igen.

Nej jag är inte i form för det här.

Låt oss ta något halvt seriöst, halv oseriöst...som den här lampan! Den är ett seriöst loppisfynd, och fantastiskt fin, men sättet den fraktades hem (65mil) på är mindre seriöst. Bilen var tämligen fullstad... och det kan hända att undertecknad utbrast "akta lampan!" både en och två gånger.

WOooohooo!

Joråsåatt!

Nu är man faster också, till en liten rödhårig Maja.

Det firar vi med båtmössa!

Dominos

Domino är må hända inte det mest underhållande spelet, men det är något speciellt med att spela med morfars gamla pjäser.
Att lådan består av mer tejp, än låda, kan man inte finna annat än charmigt.

Kopter på vift.

När jag ändå är igång, och inte har en virkning eller nåt annat töntigt i händerna, passar jag på att slänga upp en bild på polishelikoptern design Linus T.

Himla fin är den.

Men nu åker den ner från väggen tillsammans med de vita skåpen, då väggen ska tapetseras.

Får se var den landar.

Favorit i repris - gräsänkan goes wild.

Det har inte blivit några blogginlägg på ett par dagar nu, och det har sin förklaring. Sambon är nämligen utflugen och Kära Elsa har därmed haft fullt upp med att leva wild och crazy gräsänklingsliv.

Det har, förutom setts fånig tjejfilm och ätits popcorn, virkats två sköna klänningar! Det stod klart ganska snart att garnkostnaden skulle rusa iväg om jag gjorde dessa till mig själv, så de fick bli i något mindre storlek.

Kära Elsa lever verkligen loppan. Märk väl att jag även gjorde en hatt till den ene kreationen.