Konsten som är.

Igår var undertecknad på vernissage. En lovande konstnärinna vid namn Magdalena Nordin höll sin examensutställning som glödde av kreativitet och humor.

Namnet på utställningen är Spring Village Farm...och översätter vi det till svenska så blir det ...Vår...by...gård.

Uställningen är således helt enkelt (eller inte så enkelt) Vårby gård som tv-spel, och detta illustreras med måleri, skulptur, installationer och film.

Underhållande för en som gillar konst och tv-spel!

På bilden syns mitt vernissagesällskap, en annan lovande konstnärinna vid namn Ulrika Westergren. Här vid en fantastisk tavla av Vårby gård målad med tuschpennor(!) på papper.

Helgen som är.

Som vanligt går det inte direkt i ljusets hastighet när jag ska vara kreativ med penseln, men lite har det blivit iallafall.

Jag är fortfarande trött efter gårdagens strapatser, då vi, en liten tapper grupp på fyra, begav oss ut på havets vågadevågadevåg. Och det kan man ju verkligen säga att det var, - vågadevågadevåg... . Det var spännande men något påfrestande under den timme stormen rev som värst på öppet hav, då vi alla var tvugna att sitta stilla med blicken fäst mot horisonten för att få behålla den tidigare nämnda frukostbuffen.

Resan gick till Mariehamn, Åland, och sedan tillbaka till hufvudstaden.

Varför gör man en sådan resa? Jag vet inte. Vid ett tillfälle var min förklaring att allt annat i livet blir ju så mycket roligare när man jämför. Fast riktigt så illa var det inte. Det var riktigt trevligt att äta god mat, spela spel och bara umgås. Varför vi skulle göra det på en båt på öppet hav i januari, det kan jag inte riktigt motivera, men jag är glad att vi åkte.

På havets vågadevågadevåg...

Idag har jag åkt en stor båt hela dagen. Jag är så trött så trött.

Jag åt kokt ägg, yoghurt och prinsesstårta till frukost.

Mer kanske jag berättar sen. Nu är jag så trött.

Oväntat hörn av frukostbuffen till vänster.

Where have all the sombreros gone... .

Är det inte dags för snackset Sombreros återtåg i de svenska hemmen?

Så här i orostider med finanskriser och krig och allt vad det är så bör längtan efter det gamla hederliga vara stark - räkcoctail, kassler med ananas, syltat päron med after eight, Sombreros och sockerdricka och Macken på tv.

I väntan på the return of the sombreros har jag påbörjat ett nytt virkprojekt, och det ska inte bli en sombrero.

Kakakakakaka.

Jag har hittat en fantastisk kak-blogg!
Det är nästan som att läsa erotik för en sån som jag.
Jag måste hitta ett en förening eller ett gruppboende eller något som jag kan få baka åt. Jag kan inte tvinga på sambo och arbetskamrater mer än jag gör.

Cornelis.

Idag hörde jag några vackra rader framförda av Cornelis ljuva röst på radion.
Det var något om att även lyckan har en rosentagg...eller hur var det. Jag snappade inte upp mer än så, och har inte lyckats hitta visan på nätet.
Som tur är finns det ju en djup brunn att ösa ur när det gäller vackra texter av Cornelis.

Nu börjar Cornelis och Kärleken på svt2, så...på återseende.
Vore det en annan årstid då hade jag skrivit att vi ses mellan hägg och syren.

Naturen suger.

Jag har sedan en tid tillbaka hemsökts av en längtan, som till slut kommit att besvära mig. Det har nämligen visat sig att denna längtan är oväntat svår att stilla!

Det jag önskat mig är intet mer komplicerat än att få grilla korv ute i det fria, och kanske dricka lite varm choklad ur medhavd termos, om det inte är för mycket begärt.

Nå, med eller utan chokladen verkar det vara för mycket begärt.

Vart beger man sig om man vill ut i naturen och grilla i Hufvudstaden? Det vore ju oerhört trevligt om det fanns en grillstuga i nån liten skogsdunge, men jag nöjer mig med en så där betong-ring. För elda direkt på marken, det är inte lämpligt.

Jag och sambon gjorde ett försök i helgen, och begav oss till det så omdiskuterade Årstafältet. Och vad tror ni fanns där? Ja, jag trodde också att det skulle finnas någonting där, men det fanns ingenting alls. Vi hade inte ens ambitionen att finna någon plats att grilla, utan i första hand en plats att sitta med lite trevlig utsikt. Men där fanns ingenting.

Så det slutade med att vi satte oss på Årsta torg och drack vår medhavda choklad. Där är det ju fint iallafall.

Rackarns.

Åh typiskt att jag precis blivit för gammal!

Annars låter det ju som en drömkille... .

Ursäkta jag ska bara gå och kräkas.

Jag förstår mig inte på folk.

Lördagsledigt.

Hela gårdagen velade jag huruvida jag skulle ta erbjudandet att jobba på lördag eller ej.

Jag bestämde mig för att ställa alarmet på 05.45 i morse, och bestämma mig då. Mycket klokt av mig tycker jag, eftersom jag förstod att valet skulle bli mycket lätt vid den tidpunkten.

Nu ska jag istället försöka göra något annat vettigt av dagen. Det blir ett försök vid staffliet. Jag skulle lika gärna sy ett par hängselbyxor till ett litet gosedjur, virka en höna eller baka bröd, men det får bli staffliet idag alltså.

Blubb.

Plötsligt hade en tropisk fisk(/udda handvärmare) gjort sig hemmastad hemma hos oss. Det gjorde inget, för den är mjuk och trevlig, om än något glupsk.

Ett tips till alla virksugna som vill låta fantasin flöda. Fiskar är ett tacksamt släkte eftersom de kan se ut i princip hur som helst, men grundformen är enkel.

Tårtkalas!