Vi dansar en stund på jorden

Den som inget badkar har...

Får hyra ett. På köpet i hyran fick vi ett rum med en Kingsize-säng och en tv som visade allehanda skräp. Och förstås, inte minst, en hejdundrande hotellfrukost!
Nu är vi hemma och vilar ut efter semestern och den elva minuter långa tunnelbaneresan hem.
"Semestra i din egen stad" har fått en ny minimalistisk innebörd.

Återkoppling

Pajen blev go.

Mörkret faller

Och det är inte en tid på dygnet jag pratar om.
Den kryper sig på, sakta men säkert, i mitt fall obemärkt. Den våta filten av elände.
Elände sker alltid och kommer alltid att göra, men det kommer tillfällen då det ackumuleras till en sådan massa att den inte går att ignorera.
Någon i min närhet undviker helt enkelt nyheter för att slippa åtminstone en del av mörkret. Som hen säger "vad har jag för nytta av att veta hur många som dött i det eller det landet idag?" Och jag är benägen att hålla med, egentligen. Varför ska jag känna till att en amerikansk journalist halshuggits på film? Jag kan inte göra något åt det, och planerar inte att försöka.
Men ändå... känns det som en medmänsklig plikt. Att följa med i det som händer mänskligheten som helhet, inte bara de jag personligen känner.
Just nu är det lite för mycket. Ett lapptäcke av krig, rasism, miljöförstörelse, plågade djur och snedvidra ideal, doppat i tårar från tusen och åter tusen förtvivlade människors tårar. Det blir vått, tungt och kallt.
Hur följer man med i sin omvärld utan att hamna under eländet?
Ett sätt är att separera omvärlden från den egna, trygga lilla sfären. Låt se.
Min värld består av en skön soffa, en kopp kaffe, en vacker man och garn. Det är en början.
När jag tänker efter har jag svårt att välja ut vad jag ska fylla den med, för att det finns så mycket fint. Äppelpaj måste vi ju ha med också, och de rodnande rönnbären ute. Kanske fiskdammen som en vän planerar att hålla för kvarterets barn. Ja den är med.
Det som behövs nu är kunna skilja på de två, utan att glömma att de hör ihop. Att kunna välja vilken vi vill stå i för stunden vore bra, och ha möjligheten att när som helst kunna återvända till den lilla mjuka sfären där mörkret inte når in, för att ladda batterierna.
Låt oss börja med äppelpaj.

Höstfärger

Växtligheten på balkongen tar i sitt allra sista nu. Vi skördar i en sol som inte längre känns lika het.
Bonsai får flytta in i köket och värmen för att hinna mogna.
Det blir mörkare och kallare, och det är som det ska. Våra fyra årstider är fantastiska.
Snart blir det glöggfest, frågan är bara var? (Hint, bjud in mig)

Hemma

Tidigare idag fanns det planer på ett inlägg med allvar, djup och allmänintresse. Nu finns bara pizza.
Skönt att vara hemma och få sig svensk mat.

"Ser det ut som att jag håller i majskolven nu?"

Konferensresor består som vi vet till 50/50 av mat/utbildning.
Dagen spenderades i kalla föreläsningssalar till åsynen av diagram och skämtsamma bilder som på ett enkelt sätt demonstrerar hinder i arbetet.
Kvällen ägnades lik stor del åt att äta majs på en bänk till åsynen av  Mississippi river, utan några som helst lustiga eller olustiga hinder inom synhåll.

"Ser det ut som att jag håller i körsbäret nu?"

Denna smaklösa skulpturfontän finner vi i Minneapolis skulpturpark. Konstnären heter M Sholm, och personen som skapat skulpturen bakom henne heter typ Claes Oldsberg. Googlar man hans namn anar man minst sagt en röd tråd i hans verksamhet.

Vart har jag kommit?

Jo, Minneapolis. Och jag är för jetlaggad för att blogga. Två dagar avklarad av en veckolång konferens, och det känns som att jag spenderat en evighet i det här landet. Den egna sängen i trygga Gubbis känns som en avlägsen hägring.

Vatten och brandrök

I Stockholm ösregnar det, till doften av brandröken från skogsbranden många mil bort. En orättvis fördelning av elementen och en märklig kombination för sinnena.

Gunnel på söder

Fick ändan ur vagnen förra veckan och lämnade in min nygamla fyndhoj för uppfräschning. Jag tog chansen att göra ett aktivt val gällande cykeldoktor, och min guldklimp hamnade till slut i Gunnels trygga händer.
Gunnels Cykelverkstad är ett litet krypin som ligger på Folkungagatan på söder i Stockholm.
Helt rätt beslut visade det sig, hon bytte ventil bara på ena däcket istället för att byta de "fina däcken i naturgummi" vars skick skick jag var osäker på. Hon smorde kedjan och lyckades bryta till styret som var snett. Allt till det nätta priset av 200 kronor. Som fått. Då har jag pengar kvar att köpa en ball hjälm för.

"Ansiktsmassage för hysteriska"

"Så lär du känna din huvudform"

"Taktil till tusen och ett skratt"

Allvarligt talat, så där ser väl aldrig, ALDRIG någon ut på riktigt. Oavsett vilken bok man läser.
Jo möjligtvis om man har påssjuka.

Stolthet

Pride slog rekord i år. Det är en svårslagen känsla att vara omgiven av så mycket kärlek.

För nörden

Hett tips till den som sitter på ett lite väl nött Drakborgen-spel.
Ett par entusiastiska personer har, med upphovsmännens tillstånd, scannat in och fixat till alla kort m.m till DB 1+expansionen, så nu går de att köpa i nyskick!
Hurra för ideell entusiasm och kreativitet.