Dåså

Nu kan vi väl säga att min trettiotredje jul är överstökad.
Jag fick kärlek, förkylning, sake och en get i mina paket, vad fick ni?
Min drömjul är helt nykter och med blott ett paket till vardera närvarande, men den här julen var fin ändå. Det är min första jul som fästmö, och ...mormor? Ja eftersom systersonen envist menade att fästmannen var "morfar" så måste det ju bli så. En ny och spännande upplevelse.

Tiden går, ungdomen består.

Va? Det finns ju ingen logik i den rubriken.
Men Elsa fyller år snart, det är ett som är sant och riktigt.
Här kommer önskelistan till alla er som ska komma med paket:

* Blomjord
* En bakbok om tårtor
* Ett med empatiskt samhälle
* En dikt om hur bra jag är

Speciellt bör vi rikta fokus mot punkt tre, något alla har råd med och som varken bidrar till konsumtionshysterin eller hamnar undangömt i ett dammigt skåp tills det till slut skänks bort. Lite mer empati kostar bara en stunds eftertanke, vilket kan vara nog så svårt för vissa, visserligen, men alla som vill, kan. Ett varmt tack på förhand, å mina och mina medmänniskors vägnar.

Lucka 20

Ikväll blir jag bjuden på en mörk stund!
Sambon aka Kärlekstofsen tar ikväll med mig till http://www.svartklubben.com/.
Tre rätter och musikunderhållning i k o m p l e t t mörker. Servitörerna är synskadade. Menyn är hemlig.
Hur ska det gå?

Tisdagsäventyr med skatt

Tidigt tisdag morgon slog jag upp ögonen och fann till min förtjusning en fantastisk skattkarta!
Vilket äventyr, över stockar och sten bar det, tills jag äntligen fann en hel liten säck med juveler i alla dess färger och former.

Bajsblogger

Jag överväger starkt att sluta bort bloggen enbart för att appen till telefonen är så fullkomligt kass. Den automatsparar inte så att hela inlägg går förlorade om någon tex ringer samtidigt som jag skriver. Den låter mig inte välja hur jag vill placera bilderna, så jag måste alltid gå in och fixa dem på datorn i efterhand. Ibland orkar jag inte, vilket gör att det ser förjäkligt ut.
Bara så ni vet.

Guldet jag ärvde

Gammalt guld glittrar bäst. Mormors guld har hamnat på små flodhästar, julkort och skrivbord. Och strumpor och golv och soffa och matta.
Nu är det julstämning!

Julpyssel

Idag bjöds det på gröt, pyssel och julmusik i hemmets trygga vrå.
Jag tog ut svängarna och gav mig på att göra en viktoriansk julkula.
Den blev bra va?
Mina gäster gjorde nejlikoapelsiner och marsipanfigurer, de fastnade dock inte på bild.
Några flodhästar guldmålades också, de dyker kanske upp i ett senare inlägg.
Nu måste tant vila efter några kakor för mycket.

Dessa tiggare

"Att förbjuda tiggeri är som att förbjuda en misshandlad att visa upp sina blåmärken" var det någon som sa.
Blir du någon gång irriterad över att en tiggare sträcker ut sin hand åt ditt håll, tänk då att det vore en blåslagen människa som med sin sargade kropp ber förtvivlat om hjälp. Det känns inte helt ok att bli irriterad och tänka att det är störande. Kanske mer logiskt att bli arg på den som slagit?

Fundera över varifrån man kommer, om livet är bättre på en kall, blöt trottoar tolv timmar om dagen med utsträckt hand.

Många klappar små

Första vanten vittjades i måndags, till stor glädje. Vi har nu en rökare i hushållet, hurra!
Den andra klappen öppnades igår. Den var till mig, och den försvann innan någon hann sträcka sig efter en kamera. Det var något rött och sött och gott som gav kraft och levnadsmod.
En present om dan gör en gott som fan, som talesättet lyder.

En gång fick jag blåsa och åkte dit

Ja det är sant, och skammen sitter i än idag.
Det var en kväll för ett antal år sedan, ja ungefär 17 år sedan kan jag gissa.
Det var dags att "göra kväll", ja krypa till kojs helt enkelt. Och innan dess - borsta tänderna.
Det var väl inte så värst kul, och så hände det denna kvällen att jag lät bli helt enkelt. På väg till sovrummet stötte jag dock på patrull, en reslig man med allvar i blick. Vi kan kalla honom far.
"Har du borstat tänderna?"

Och så kom det; "...ja..".
En lögn, ren och skär.

"Är det säkert? Blås får jag känna".

Jag blåste och doftade antagligen mycket lite tandkräm.
Strax därpå fick jag erkänna, göra om och rätt, och sedan dess har jag skämts.
För att jag ljög förstås, inte för att jag inte hade borstat tänderna.
Jag har aldrig ljugit sedan dess.
Nej där ljög jag. Men jag har fortfarande mycket svårt att ljuga, och det är intressant att idag se barn i den åldern, och minnas. Barn kanske beter sig och far med osanning emellanåt, ja till och med upprepade gånger, men därmed inte sagt att de inte tar åt sig av kritik och reflekterar.
I mitt eget fall har jag inget minne av att jag fick skäll, bara en rynkad panna eller motsvarande, och det räckte gott.