2013 var inte lika vansinnigt fruktansvärt som 2012, vilket kanske bådar gott för 2014.
Förutom två små kreativa projekt och två resor till Danmark är kommande år ett oskrivet blad. Det kan bli en ny yrkesroll, en flytt, en snaggad skalle eller ingenting.
Vi får se.
2014 års önskelista
Fred på jorden och sånt trams
Svarta permanenta tuschpennor i olika storlekar
Badgrejer
Omtanke
Grönt garn
Settlers of Catan
...i badrummet, det är frågan. Kvällens tillfälliga beslutsångest resulterade i finger klämt i dörr. Över nagelbandet såklart. Åter igen dyker skjuteniaxeln-funderingarna upp. Kan man utsättas för riktigt stor smärta utan att kroppen tar skada? Alltså iscensätta något som inte skadar någon vävnad osv. Om kroppen utsätts för smärta som inte leder till någon "riktig" skada, så borde det gå att mentalt ba intala sig själv, "äh det här är bara signaler i min hjärna, inte ett verkligt hot. Jag behöver inte reagera". Fast så lätt är det förstås inte. Gör det ont så gör det.
Och.
Har man lite ont i en tå så undviker man att stödja på den, för att det känns "fel" att belasta något som verkar skadat. Om man visste att det inte blev värre, och smärtan inte var för stor, skulle man kunna gå normalt då? Eller skulle man ändå halta för att det är en naturlig reaktion?
Ja det har hänt, jag har blivit en förebild. Tandborstarna skall läggas som faster har lagt sin. Viktigt.
Nu är det bara köttvägran, miljötänk, minimal konsumtion och konstnärsintresset kvar att införa.
Passar på att nämna att en födelsedag är i antågande och att vinkelhake och pryl finns på önskelistan.
Vips dyker en astjusig vinkelhake samt pryl upp. "Grattis på födelsedagen!".
Vinkelhaken är så fin att den nog får ligga framme även när den inte används.
Morfars kreationer gör mig påmind varje gång jag är hemmavid, om hur roligt det vore att föra arvet vidare. Tyvärr finns få i umgängeskretsen som skulle tycka det vore kul att starta ett litet rotgäng, och ensam kommer jag inte till (rot)skott.
På top 3-listan över de finaste sakerna i Vännäs hittar vi definitivt det gamla loket.
Varför står det undangömt bakom coop-parkeringen?
Köpte två pussel till mor i julklapp. De inhandlades vid olika tillfällen och i olika affärer. Ett av dem begagnat.
Vid paketöppning uppdagas att det är samma slott som motiv.
Av alla pussel, liksom. Jag måtte gilla vita slott.
Jag har spenderat knappt en timme i Umeå, men redan hunnit inhandla längdskideutrustning. Skidor, pjäxor, stavar.
Att här finns obetydligt mycket mer snö än hemma är inget hinder. Leva på hoppet tror jag det kallas. Kanske kommer det en halvmeter nysnö inatt? Trots att prognosen talar för töväder?
Jag blev orimligt påhejad av mor när det gällde inköpen, men förklaringen ligger förstås i att jag får åka upp och hälsa på dem fler gånger i vinter för att kunna åka skidor.
Det är tur att den här damen klär sig i en lite längre rock nuförtiden. Halvvägs till tågstationen inser jag nämligen att jag glömt ta på mig kjol. Det fläktar så friskt där nere.
En liten tunn underkjol har jag lyckats få på, men inte mer än så. Tågresan får spenderas med rocken helknäppt.
Det är semesterstämning tror jag bestämt.
Bytesgruppen på Facebook har tillfogat mig ytterligare medel för ett bättre liv.
En kvinna ville byta bort denna stickbok som jag länge gått och spanat på men inte haft mage att unna mig. Två styckna havremjölk ville hon ha vilket betyder att prislappen landande på tjugofem kronor för boken.
I nyskick var den. Jag frågade om hon hade stickat något ur den, men svaret blev att mönstren varit för svåra. "För dig ja!" Hördes en skrockande röst inombords.
Lilla jordorchide...
Jag drömde om dig häromnatten.
Någon kluns hade råkat bryta av dig just innan du hann blomma. Minns inte vem det var, men det var två jag kände, och de skyllde på varandra.
Nu verkar du vilja blomma under min julledighet, så jag missar väl din härlighet ändå. Den får din styvmor, Paraplyalian bevittna.
Det var en svettig produktion i år. Tidsbrist och 15 mästerverk som skulle bli till. Kanske hann jag.
Det första har anlänt till sin mottagare nu.
Malins kort.
På hallgolvet låg vid hemkomsten ett stycke härlig post. Tomatklubben och kommande säsongs fröutbud, snart är det vår!
Emottog en gåva igår. Fantastiskt. Nu vet jag hur den store Sensei kände sig när Daniel-san fick till transparken.
Gåvan var en "Droppis" med glasögon, virkad av vännen Stefan. Till saken hör att han gått virkskola hos undertecknad, litelite bara sådär i början, och sen har han dragit iväg och blivit en mästare. Läraren är stolt.
Dagens värv blev det inget av. Efter tre dagars sjukledighet var det dags att återvända till arbetet. Hurra för kollegor, stimulans och utmaningar! Kollegorna tyckte inte likadant, utan skickade iväg mig till akuten efter en timme ungefär. För att se över mina klena nerver. Ja i foten alltså. Efter några dagars förkylning kunde jag nämligen inte gå helt plötsligt, och det är förstås tråkigt. Kanske något en doktor bör titta på när man tänker efter, så jag får väl tacka mina envisa kollegor.
En ny luddig skapelse har sett dagens ljus. Elsa design med mönsterstickning över bröstet och båtringning.
Natten fylldes av en dröm där en gammal bekant spelade huvudrollen. Jag möttes av nyheten att denne hade vunnit 1-2 miljoner kronor och kände att världen var bra orättvis. Som jag bittert uttryckte det till min käre D i drömmen "Det känns fel att den där våldtäcktsmannen och våldsbrukaren ska vinna. Men, med tanke på hur många barn han producerat och fruar han avverkat, behöver han kanske dem för att gå runt".
Bittert så det förslår.
Idag slog jag därför till på en trisslott för att försöka skapa någon slags rättvisa. Vann förstås ingenting annat än en lättare plånbok.
Idag passerade en tjej lite framför mig på perrongen där jag väntade. I samma stund hon passerade skramlade det till på golvet. Hon hejdade sig inte mer än att hon kastade en snabb blick bakom sig. Jag trodde då att hon såg pennan hon tappat, men inte iddes gå tillbaka och plocka upp den eftersom det bara var en penna. Hökögd som jag är såg jag dock ett par sekunder senare att det var en sprillans ny kajalpenna. Plasten var inte ens bruten. Så blev det lågvärdiga godset plötsligt högvärdigt. De är långt ifrån gratis sådana. Dök som en hök, gjorde jag också. Plockade upp pennan och joggade efter tjejen.
Men, jag fick inte riktigt den reaktionen jag väntat mig. Hon kastade en snabb blick snett på mig, mumlade ett tack och stoppade tillbaka den i fickan igen. Fortsatte gå under hela tiden, gjorde hon också.
Slutsats: hon hade såklart snattat den. Hon var därför för generad för att plocka upp den när hon tappade den. Jag vet det nu. Känner det i märgen. Fånigt, att jag sprang efter en grovt kriminell person sådär och gjorde mitt bästa för att stödja den kriminella verksamheten. Fånigt.
Förlorade mig i ett blomsterhav under ett besök på Ulriksdags Slottsträdgård idag. Tusen och åter tusen röda och vita julstjärnor så långt ögat nådde. Overkligt.
Jag köpte ingen.
Däremot köpte jag något annat fantastiskt vackert som en snygg kille ska få, vad får jag visa sen.
1:a advent kallas det också. Fira? Nej jag vet inte. I min omedelbara närhet finns ingen som uppskattar pepparkakor, glögg och lussebullar. Sitta och vräka i sig själv känns inte festligt. En höstpromenad fick det bli.
Och så har jag sett första avsnittet av årets julkalender. Fjolårets kalender är mycket svårslagen, jag försöker att inte jämföra med den. Denna har dock potential att bli något. Bara en sån sak som att Mattias Fransson från Klungan har en liten roll, gör att jag mjuknar direkt i mitt omdöme.
"Det är mycket som är jobbigt med människor, Thomas"
Louise Epstein slår huvudet på spiken.
Obehagligt och spännannde på samma gång. Någon har klistrat upp en liten naken, krypande, bebisdocka på Västra skogen-skylten. Fotot blev förstås värdelöst i farten, men den anas i skyltens överkant.
Skäckfilmsfasoner.
Den har fått sitta kvar där i tre dagar förvånansvärt nog.
Hur många toast kan en grilla på två timmar? Oerhörda mängder visade det sig. Efterfrågan på frukt var däremot ytterst marginell.
Står i kiosk under helgens cupevenemang i Liljeholmshallen, och det känns som att detta kan vara mitt kall.
Idag har jag fått denna fina pärla av en okänd människa. Helt gratis. Ser ni vilken skönhet det är? Med lite kärlek och omvårdnad så kommer det att bli fantastiska resor.
Tänk att damen tänkte slänga den i soporna, men kom på bättre tankar.
Minns ni inlägget om hur jag samlar på mig karma? Det ger redan utdelning.
Ofta när jag drabbas av ett så kallat papercut, gärna på ett så illa ställe som möjligt, som över nagelbandet, så funderar jag över hur det skulle vara att bli skjuten i axeln.
Med tanke på hur det smärtar i detta papercut (kanske inte omedelbart, men några timmar senare när det blivit lite inflammerat, fingret dunkar och läkeprocessen inte kommit igång ännu), hur illa smärtar det då inte att bli skjuten i axeln? Hur ont kan något egentligen göra?
Jag antar att man svimmar av när något gör tillräckligt ont, men just innan dess, hur känns det? Hur känns en riktigt fruktansvärd smärta?
