Mer konst för dagen

Mycket inspirerad av min närmsta omgivnings bostadsletande, vad som är ett hem, och om vikten av att ha ett hem.

Kulturkofta

Ja en sorts kultur, väl? Det är om inte annat oerhört kreativt. Den som säger annat ljuger.
Att det är en robot ser vi, men vad gör den?
Vänligen svara i kommentarsfältet för din chans att vinna en personligt utformad haiku.

Dagens konst

Symaskinsmonstret. (Trassel). Ni sömkunniga vet vad som menas.

Om

...om killen jag träffar inte var så anti-finnaspåbildpånätet, så skulle han finnas med här så klart. Han är sjukt söt nämligen. Nu får det bli en illustration istället. Den fångar inte riktigt hans utstrålning dock.

Oreklam

Någon har pysslat på tunnelbanan. Den kreative kan plocka ner reklamkartongen, vända på den, skapa något eget och sätta tillbaka. Det kan man väl knappast kalla vandalism? Reklamen som annars trycks upp i mitt nylle vart jag än går vandaliserar min värld mer.

Färsk fakta

Den som bakar bröd med bikarbonat och solrosfrön får en ljuvlig doftande limpa med illgröna fläckar. Det ser inte särskilt inbjudande ut, nej, men är konstaterat ofarligt efter googling.
På bilden ser vi också hasselnöt och aprikos, inte alls lika ofarliga. De är nämligen så goda att dåndimpen är nära.

Drömmen

Igår duschades det och målades naglar. Ut med det sjuka, in med det sjukt fräscha.
I natt drömde jag att jag slängde en blick på mina naglar och upptäckte att de var omålade. Helt oförklarligt och märkligt. Jag visste att jag hade nymålat dem. Kom ihåg detaljer som var jag hade målat utanför och att lackflaskan stod kvar på vardagsrumsbordet. Men naglarna var helt färglösa. Inte ett spår. Jag satt en bra stund och funderade förtvivlat över detta. Någon kom till mig och frågade hur det var fatt. Det är ok... sa jag. Kunde inte förklara mitt problem utan risk för att verka sinnessjuk tänkte jag. Min slutgiltiga förklaring för mig själv fick bli att jag druckit alkohol och fått en minneslucka där jag tagit bort lacken. Inte helt tillfredställande förklaring, men ändock bättre än surrealistiska spöken och psykisk sjukdom. Att det var en dröm dök förstås aldrig upp som tänkbart scenario. Jag vaknade med oro i kroppen, men blev lugn lite senare, när jag såg mina naglar och mindes drömmen.
Så lätt kan man må dåligt av något asfånigt. Ska försöka komma ihåg det i verkligheten också.

Handarbete

Det pågår viss kreativitet. Framsteg.
Barnsligt mönster ska överföras från papper till textil. Det kanske går, kanske inte.

Håhåjaja

Det är fortfarande bra synd om damen. Det blir inte mycket bloggat, blev det det så skulle det antagligen handla om slem och baciller vilket jag tänker bespara er. Men ni skulle vart med när jag snöt mig i morse!
Netflix väntar. Avverkade en hel säsong av New girl igår.Tycker inte ens att den är särskilt bra.

Nu är det synd om damen

Sjukdom slog ned som en blixt från klar himmel i natt. Så går det när man har ett par dagar skön semester och slappnar av... . Vaknade av att en ny bosättning bakterier höll på att tapetsera om i halsen. De var då inne i rivning av den gamla tapeten tror jag. Nu känns det bättre även om jag låter som en illa medfaren countrysångare med whisky i ådrorna.
Hur som helst, det är ganska synd om en annan.

Dumt

Det är när solen går i moln, som man inser att man glömt jackan kvar på tåget. Min fina duffel.
Allvarligt talat, hur gammal är jag?

Storforsen Lögdeälven

Vatten, kaffe, blåbär och mossa. Mor och far. Fin tur.

Stekaren

Det var inte bara en nioåring somm uppvaktades igår. Bror uppskattar min försenade födelsedagspresent. Förutom att de har klass och stil är de tydligen "utmärkt att använda som stänkskydd". Perfekt.

Utflykt

Vägarna blir mindre och mindre, och grusigare och grusigare.
Jag har sett en tjäder.
Over n out

Skamtårtan

I afton firar vi en nioåring med familjemiddag. Den avlöpte problemfritt fram till efterrätten. En av tårtorna genomled en liten transformation på väg upp för källartrappan... . Den benämndes därefter "källartårtan", eller som nioåringen kallade den: "en skam".

Vackra Västerbotten

Vi gör det norrlänningar gör mest om lördagarna, plockar mossa och svär åt sniglar.
Nej så mycket svors det väl inte egentligen, vi vinterbonade på kyrkogården med mossa, enris och små granar, så vackert så.

Hösten, utan filter.

Äntligen

En lång dags färd mot katt är över.

Parentes

Enligt mitt resesällskap ser jag ut som att jag ligger och spyr när jag sover på buss. Själv var jag så nöjd över att jag lyckades i fosterställning precis få plats att slumra över två säten. Men, jag kommer att vara "evigt singel om jag håller på så där". Suck. Det är inte lätt.

Framme

Blött och mörkt.

Och så

Om det ändå hade stått "Tågersättningsbus".

The candy is not what it seems

Plötsligt drar M upp en blå Läkerol (!) ur Malaco-påsen. Det hamnar definitivt på topp-tre-mest spännande-händelser ikväll.

Som på räls...

Skeden kirrad, magen mättad, mörkret fallit har.
Pod i örat, lugnt i vagnen, halva resan kvar.

Resesällis

Sällskapet är som förväntat okontaktbart. Eller, nyss vaknade zombien till liv för en stund, konstaterade att hon nog svalt snusen, och somnade sedan om.
Vi befinner oss i Gävle. Förlåt, JAG befinner mig i Gävle, sällskapet befinner sig bland Puckli och drömfåren i en fluffigare värld.

Tågresan - händelse nummer ett.

Den har visserligen inte inträffat ännu, men vi har fått besked. Sträckan Härnösand-Umeå kommer att ersättas med buss på grund av de kraftiga regnmassorna där uppe.
Hepp!

Lång dags färd mot katt

I afton bjuds en liten följetong på temat "Åka tåg".
Undertecknad åker 65 mil på 6 timmar. Hur ska det gå? Kommer det att hända något spektakulärt på vägen? Kommer mitt sällskap att vara kontaktbar över huvud taget? Kommer jag att hitta en sked till yoghurten som jag lite tanklöst inhandlat?
Till att börja med väntar ca 13 minuter på en bänk på perrongen. Fortsättning följer.

Fotfotografi

Liten paus. Tid för stretching och eftertanke då teknikern hittar nya spännande problem i min dator. Nya för oss båda, spännande för honom.

Också ett evenemang

Alla goda ting är tre,
Garn, snittar och vin till de.

Jag har varit på visning av höstens garnnyheter, minglat bland tanter och tråd.
Garnkvalitéer är tydligen något man kan nörda ner sig i hur mycket som helst. Har ni till exempel hört talat om det Nya Zealändska skadedjuret possum? Ett pungdjur i kattstorlek. En enorm råtta skulle jag vilja kalla det. Myndigheterna gör vad de kan för att minska populationen, och försöker att göra det bästa av situationen. Vilket leder bland annat till... garn av possumhår. Ja det är sant. Köpte inte.

Storstadshelvetet

Onsdag morgon 06:45. Åter igen en brysk påminnelse om varför den kloke väljer att åka till jobbet minst en timme tidigare än så.
Myllret av människor inger obehag redan på perrongen. Bor det verkligen så här många i denna lilla förort?
Jag tycker själv att jag nätt och jämnt får plats i tåget. Står inträngd i ett hörn och försöker tänka på annat. Vi åker en station, och visst får det plats fler om man bara vill. Och de som väntat på perrongen vill verkligen.
Vi pressas samman och står till slut och gungar i takt med tågets krängningar som en enda stor, köttig aladob.
En station till. Varje stopp är som ytterligare en krets djupare i Dantes helvete.
Detta skulle kunna betyda att vi till slut landar i paradiset, men liknelsen vacklar. Jag landar på jobbet, visserligen en fristad från rusningstrafiken, men paradis vore att överdriva.

Verkstad

Och en smula "icke normativ verksamhet" eller vad han nu kallade det.
Här hos undertecknad råkar finnas så fantastiska kreativa möjligheter att folk vallfärdar från andra sidan stan för att få pyssla litet.
Ikväll, ett pingisnät för köksbord. Helt fantastisk lyckat.

Filing

Köpte filmjölk för vinsten. Hurra! Fest för en.

Så!

En storvinst som denna måste vara ett tecken! I detta fall ett tecken på att bloggen måste kickas igång igen. Solklart. Jag vill så klart att hela världen ska få dela min vinstyra.

Vägen som ledde hit var knixig men enkelriktad. En mer eller mindre oplanerad bortamatch, en missad buss på morgonkvisten, tid att slösa, en icabutik, en trissgirlang där mitt spelarnummer nr 7 var ett av de få som fanns kvar.

Nu hoppas jag bara att min omgivning kan glädjas å mina vägnar och att vi slipper avundsjuka och elände.
På återhörande efter att jag festat upp denna vinst.

Ps. Detta är på intet sätt reklam för Triss. Deras affärside är trots allt att göra de flesta av oss till förlorare. Ds.

Tillägg

Eftersom det uppstått oro i omgivningen pga min bloggpaus så kommer här ett förtydligande.
Jag stänger inte bloggen permanent för att jag ska dö, utan tar en paus tills jag fått lite ordning på saker och ting.

Haiku
En lagom stor paus
Leta efter lösningar
Våfflor är da shit