Naturen är skön. Det finns mycket läskigt, som sniglar och fästingar, men det finns också mycket härligt, som blåbär och fallna löv som luktar höst.
Framförallt är den avsvlappnad och okomplicerad, i den mening att alla organismer "under" människan fungerar mest på instinkt och inte tänker så mycket.
Det finns t ex ett visst kryp som faschinerar mig. Jag har bilden av att det är ett duktigt och starkt kryp, och den bilden har jag antagligen skapat mig med hjälp av en massa olika yttre faktorer. Det finns till exempel ett uttryck..."Flitig som en..." och det är välkänt att de kan bära pryttlar flera gånger tyngre än sig själva. Filmen Antz... . De har de ju ett häftigt hus...och de jobbar alla tillsammans mot samma mål. En myra skulle aldrig sätta sig på tvären helt plötsligt och bryta sig ur gruppen för att den helt enkelt inte iiids springa fram och tillbaka till stacken hela tiden.
Nå, myran är bara ett av många fashinerande små kryp. Det är skönt att koppla bort sitt eget liv en stund och uppslukas av deras. Kanske inte lika kul för sällskapet, om man t ex skulle befinna sig på en picnic, men har man tur så kan denne roa sig själv en stund medan man insuper lite naturkunskap direkt ur verkligheten
2 kommentarer:
Men tänk vad trist om människan skulle vara så. Ingen som bröt sig ur eller var speciell. Sen sover de där krabatera heller aldrig har jag hört.
Ja visst vore det trist! Fast om vi drevs av instinkter liksom myrorna så skulle vi ju inte känna av det förstås.
Och jag tror de äter upp sina kamraters döda kroppar!
Skicka en kommentar