Och himlen öppnade sig, och ur den steg en storväxt människa vid namn Görel.
- Vad gör du? Frågade Görel.
- Vagöru själv? Frågade jag tillbaka, och gav henne en menande blick, samtidigt som jag granskade hennes märkliga uppenbarelse.
Därefter följde en lång stund av tystnad.
.....................................
Just som jag stod och kokade ägg vid spisen, ägg som vi senare skulle ta med oss till stugan, såg jag i min vänstra ögonvrå att det blixtrade till. Jag förstod genast vad som var på gång, och brydde mig inte om att vrida på huvudet för att se ut genom fönstret. Jag inväntade bara dånet. Och kort därefter kom det. Därefter följde en monsunliknande regnskur, en piskande hagelskur, en symfoni av åskdån, en galopperande balkongdörr och så småningom, efter några minuters fullständigt kaos, en tystnad. En kämpande sol som med gnistrande strålar trängde emellan, och snart undan, molnen. Och så kvittrar fåglarna igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar