Gos.

1 gris
1 apa
1 uggla
1 hund
1 höna
1 fisk
1 kräfta

Måste jag göra mig av med alla gosedjur när jag fyller 30? Eller kan jag behålla dem om jag kallar dem konstverk?
Egentligen vill jag inte ha gosedjur i soffan, det är inte riktigt jag. Men vars ska jag he dom då?

Storfrämmen.

Helgen som var förärades huvudstaden med en visit av detta fina sällskap.

Och de bjöd dessutom ut mig på injera på Gojo Fasika!

Härliga tider. Och gott var det. Fast äldstesonen tyckte att det var krångligt att äta med fingrarna, och efterfrågade några ätpinnar eller någon slags bestick. Och yngstesonen tyckte att kycklingen var alldeles för staaark... men var tvungen att testa den om... och om igen. Där gick det åt mycket apelsinjuice för att svalka gommen.

Haha, ja det var en mycket trevlig kväll.

OKEJ.

OKEJ okej okej... det får vara slutgnällt. Jag har fått bannor sedan mitt senaste inlägg, så jag ska bättra på min inställning. Nu verkar det ju som att vi får hela tre hjälparbetare vilket är fantastiskt bra.

Aldrig får man gnälla ifred... .
Men se så glad jag är nu.
<-----------

Detta ska jag fira med att tillaga en grönsak jag inte vet vad det är. Den kom med ekolådan. Jag hoppas att den inte är giftig, för jag tänkte äta den rå.


Tjo!

Slit.

Jag känner mig ratad. Jag försökte styra upp det här med takbygget i god tid, bjöd in många att komma och hjälpa oss. Men ingen kan komma. Jag är nog en väldigt tråkig person. Ingen nyhet iofs. Men taket fixar vi säkert i allafall, vi är duktiga jag och L.

Har vi tur så kan en till vara med, och bara det gör nog mycket skillnad.

Sen var det vädret då...

Talangerna.

Jag har sadlat om till inredningsarkitekt/dekoratör. Åtminstone på deltid.

Här ser man tydligt att jag har rätta knycket, så att säga.

När man har stora betungande och viktiga projekt på gång, som att byta tak och bygga badrum och sånt, då känns det ibland skönt att få hänga upp sig på små oviktiga detaljer som inte har något med de stora projekten att göra.

Social bildning.

Helena kom på besök i stugan i helgen, och passade på att förkovra sig. Det är nämligen där vi förvarar vår bästa literatur, så som "konsten att umgås med flickor" från okänt decennium.

Segern är min.

Härmed utropar jag mig som segrare i kriget mot spinnkvalstren!

Den första ramiron är mogen. Det blev en gul en, och en röd är på gång. Dessutom tre fina paprikor, varav en börjar bli gul.

Därför ser jag mig som vinnare, då jag nu kan skörda. Tjohoo.

Dumt nöje.

Det där relativt populära fenomenet att gå på glödande kol, är helt klart överskattat, det menar jag bestämt.

Jag gjorde själv ett försök i helgen, och det var bara dumt. Jag har aldrig blivit stungen av en bålgeting, men jag kan tänka mig att det känns likadant om man trampar på en bålgeting, som om man trampar på en bit glödande kol.

Nu får jag väl skylla mig själv som grillar klotgrill barfota, jag var ju inte direkt beredd på att gå på kol, och kanske stod jag på kolbiten ett par sekunder för länge innan jag fattade läget, men jag har svårt att tänka mig att man kan gå på glödande kol utan att bränna sig.

En klen tröst för mig var att jag varit så klok att jag dragit fram vattenslangen till grillen, eftersom det varit så heta och torra veckor den senaste tiden. Extra klen blev trösten eftersom någon oturligt nog hade behövt lite vatten och kopplat bort slangen från kranen utan att jag märkte det.

Steker kött!

...och lax....och bakar jordgubbspaj, och slänger glass...och sojakorv...och många många halvtinade prylar...

Ja är man så klantig att man inte stänger frysen ordentligt, så vaknar man upp till en massa jobb dagen efter, så är det. Speciellt när det är runt 30 grader varmt i hela lägenheten.

Min köttätande sambo är utomlands hela veckan, men jag kunde inte med att slänga gourmetfläskfilen, som trots allt bara tinat lite i kanten. Därför gör jag gourmetmatlådor till min käre, med peppriga medaljonger och gräddig svampsås. Hoppas de smakar, själv har jag ingen aning... .

Jag hade också två påsar frysta jordgubbar, men inget konserveringsmedel och ingen saftsil, så det fick bli minipajer, i mazarinformar. Man tager vad man haver? Det torde vara bättre än att slänga iallafall, tänker jag.

Vännäsdagarna avklarade!

Vilken tur att man har släkt som bryr sig om!

I år hade jag inte möjlighet att åka upp till de årligt återkommande Vännäsdagarna, tur då att mor styr upp det hela!

Idag anlände oväntat en avi om ett paket, i brevlådan. Det var så oväntat och spännande att jag vände direkt i dörren och knallade ner till Ica för att hämta ut det.

Hahaha... vilket paket!

Det innehåller alla de viktigaste ting min mor brukar inhandla under vännäsdagarna; servetter, vykort, strumpor och remmar. Dessutom en bonus i form av cd:n Sommarmix - sköna svenska klassiker. Nu kan jag uppleva Vännäsdagarna här hemma i söder, utan att behöva trängas med en massa marknadsfolk i gassande sol!

Efter festligheterna.

Efter bröllopet och en övernattning hos brudgummens familj, tog jag och L en kortare tur upp till stugan innan vi åkte hem till storstan.

Vi behövde mäta lite, och VATTNA lite, visade det sig. Vilken tur att vi köpte både vattenslang och vattenspridare på väg dit.

Efter nån timme i stugan fick vi trevligt besök i högsommarvärmen, Linus föräldrar och bror kom förbi och åt lunch med oss på de "nya" utemöblerna vi fått av dem.

Ljuvligt.

Fest i Furusund.

I helgen bevistade jag Anders och Hannas bröllop ute i skärgården. Det var fantastiskt fint, med strålande väder, fiolmusik, kluckande vatten och en härlig stämning. Trots att det var ungefär 150 gäster på bröllopet, var stämningen familjär och avslappnad.
En fin detalj var att brudparet anlände i roddbåt till udden där de skulle vigas.
En annan rolig detalj var att det var fadern till min sambo som vigde de tu, och att han för många år sedan vigde brudgummens föräldrar.

Stretching för nybörjare.

Ikväll läser jag denna intressanta bok.

"Nybörjarstretchingen" ser kul ut... men antagligen ingenting för nybörjare??

Jag har ändå varken body, tights eller benvärmare så det är lika bra att jag låter bli.

Hurra den är gul!

Matilda-Spinnkvalstren 1-1.

Paprikorna lever ännu, och idag, medan jag var på jobbet, blev den här alldeles gul! Roligt.

Rovkvalstren som jag placerade ut i fredags, gjorde kanske ett bättre jobb än jag trodde, men än finns odjur kvar på bladen... . Tyvärr kom rovkvalstren med posten redan i fredags, då vi skulle åka bort över helgen. De hade nog klarat sig bättre om vi varit hemma och kunnat spraya på lite vatten då och då, eftersom de trivs i fukt.

Men som sagt, ännu lever växterna iallafall, även om bladen är bleka och ganska hängiga.

Ljuvliga måndag.

Bästa sättet att göra en måndag ljuvlig, är att spendera den med en bra person.

Ikväll har jag avnjutit en italiensk middag med bubblande rosé och en belgisk konstnärinna vid namn Helena. Ljuvligt.

Hoppas de stannar i växten.

Den biologiska krigsföringen har inletts.

Än så länge leder spinnkvalstren med 1-0, men i fredags satte jag in mina tappra trupper för att rädda paprikorna.

Trupperna består av rovkvalster som jag har beställt från nyttodjur.se, och de damp ner i brevlådan redan ett par dagar efter beställning.

Deras jobb är, hur brutalt det än må låta, att äta upp de något mindre spinnkvalstren, som tuggar på mina växter.

Lasse lovely.

Vad konstigt det blev, på väg hem från jobbet igår.
Solen sken, jag svishade fram längs Götgatan med Lars Winnerbäcks "Nån Annnan" i lurarna, då jag precis hinner uppfatta att jag cyklar förbi just Lars och hans son, som står och väntar på att få korsa cykelbanan.
Kändes fånigt på något sätt. Som att jag blev påkommen.
Här cyklar jag runt och stornjuter av Lasses lena röst, sen står han plötsligt där framför mig, helt ovetandes om vad jag har i öronen, vem jag är, och att jag vet vem han är.

Nåja, det vore ännu konstigare om jag mötte Janis Joplin eller Frank Sinatra, som jag också brukar ha i lurarna när jag cyklar hem.