En sjuåring gjorde min dag idag. Han tände en liten låga av hopp i en annars ganska mörk och utsiktslös tillvaro enligt Kära Elsa.
Pojken satt just bakom mig i bussen tillsammans med sin far. Det var ganska glest på bussen i övrigt, och tyst, förutom dessa tu:s samtalande.
Samtalet inleddes med en fråga av sonen:
"-Är det dåligt för miljön med kärnkraft?"
Hoppsan, tänkte undertecknad och spetsade öronen. Det var oväntat att höra den barnsliga, gälla rösten formulera dessa ord.
Och det som gjorde mig minst lika lycklig var faderns svar:
"-Nja, det är avfallet som är dåligt."
Sonen: "Vaddå för avfall?"
Fadern: "Kärnkraftverk drivs av ett ämne som heter Uran, och det är ju radioaktivt, vilket ger farligt avfall"
S:"Vad är radioaktivt?"
F:"Det är... man dör av det"
S:"Då är det ju bättre med vind- och solkraft"
F:"Ja, sol ,vind och vatten"
S:"Fast det blir svårt med solkraft om man vill spela på kvällen"
F:"Hah, ja... det är svårt på vintern också, för då är det ju så lite sol"
S:"Då kan man ju ha ett vindkraftverk. Och vattenkra... eller, vattenkraft går nog inte på vintern?"
F:"Jo det går nog, om det inte är jättejättekallt så att allt fryser.
S:"Vågkraft! Kan man ha på vintern, för det finns alltid båtar som kör"
F:"Hah, ja det kan man ha."
.............................................
En av de mer upplyftande miljödiskussionerna som passerat mina trumhinnor.
Pojkens intresse, faderns intresse, bra frågor och riktiga svar.
Kanske finns det en framtid ändå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar