En medarbetare kom inte till jobbet.

Jag skulle kunna kopiera det här inlägget från 2008.

Historien upprepar sig till stor del. "Inte mycket till övers för" var visserligen ett hårt sätt att uttrycka sig då, kan jag tycka nu. Men sorgen är densamma.

Igår blev jag vansinnigt arg, när jag blev anklagad för att inte sörja. Jag trodde att det var allmänt känt att människor sörjer på olika sätt. Jag själv visar inte känslor utåt i första taget. Lika lite som jag gråter av sorg på arbetsplatsen, lika lite ställer jag mig upp och skriker när jag blir vansinnigt arg efter att ha blivit anklagad för att inte sörja tillräckligt. Jag skojar gärna bort allt jag bara kan. Och sedan funderar jag över det i ensamhet eller tillsammans med min andra halva.

En tavla.

Ibland är jag konstnär.

Och ibland lyckas jag till och med göra klart en tavla.

Här står en på tork, och vill inte riktigt visa upp sig förrän den hamnat hos sin nye ägare.

Helgen som var.

Jag låg inte och vilade hela helgen. Lite fick vi allt gjort i stugan, som du kan läsa mer om här.

Nu avrundas aftonen med kolabullar i långpanna.

Vad vi jobbar med den här gamla kåken...

Jag och Göran, vi är två av en och samma.

"Jag och verkligheten pratar inte med varandra, det blir enklast så"
Göran Everdal, Spanarna P1.

Dagens yrke.

Haha, den här bloggen är bra.

Rävkatten är på kanelen.

Kulturen kallar.

Fängslande performancekonst blandat med opera.

Middag på Pizza Hatt.

Dagens klyftiga...

Kina har kommit på ett bra sätt att minska de ekonomiska klyftorna i landet. I Peking har man förbjudit reklam utomhus som innehåller ord som "högklassig", "enastående" och "kunglig".
Såatte...

Sms från Emil.

Min käre sambo har blivit VIP och får sms av "Emil" när glassbilen kommer till stugan.
"Hej! Hemglass kommer idag ca kl 19:08-19:20 VIP-ERBJUDANDE Köp Vinterpaketet och få 58:- i rabatt Mvh Emil"

Än så länge har vi inte kunnat pricka av ett besök, men jag hoppas att vi får träffa Emil i sommar. Då blir det glass i stora lass.

Kvitter i hjärtat.

Jag vet inte hur det är hos er, men hos oss börjar syrénen knoppa sig i alla fall.

I natt jag drömde...

Vad jag drömde i natt, kommer jag tyvärr inte ihåg. Önskar jag gjorde det, eftersom jag gick i sömnen.
Jag kände mig lite febrig och konstig när jag gick och lade mig igår kväll. Jag vaknade ett par timmar senare av att Linus frågade "vad gör du?". Då stod jag på golvet och undersökte en av de två dörrarna som leder ut ur sovrummet. Jag blev så generad och skämdes så, att jag bara smög tillbaka till sängen igen utan ett ord, och lade mig att sova och försökte låtsas att det inte hänt. Hade jag inte skämts så mycket så hade jag nog kommit ihåg min dröm.
Fast frågan är om den hade "made so much sense" ändå.

Fredagsfrukost för fingerfantast.

Börjar arbetsdagen med halva kostcirkeln.
Fin frukost för fin fräsch fröken.

Då var vi här igen...

Ja då var det dags igen. Igår kom jag till arbetet med tröjan ut och in. En vänlig kollega gjorde mig, som tur var, uppmärksam på detta. Idag upptäckte jag själv efter ett par timmar på jobbet att jag satt på mig strumpbyxorna bak och fram. Någon timme senare var det lunch och dags för nästa missöde. Bara för att jag just idag valt ett extra stort vattenglas. Det innebar extra mycket vatten på tidning, bord, stol och golv.
Kan någon gissa vilken tid på månaden det är?

Starstruck nanting.

På bussen i morse trodde jag att jag såg Leila Lindholm. Det var inte helt lätt att se, men väldigt likt. Dessutom hade hon ett litet barn med sig och jag tänkte att åldern kunde stämma.

Ja det hade ju varit någonting att skriva hem om! Men nu är jag som sagt osäker.

Som tur är passerade jag en annan kändis i närheten av mitt jobb när jag var på väg hem i eftermiddag.

Hör och häpna - det var Lasse Kronér i egen hög person! Han stod till och med och babblade i telefon så där fick jag både syn- och hörselbevis. Han såg pigg utt, slank och oväntat lång.

Den som vill läsa mer om denna götlaborgare kan göra det här.

Ja just det, jag passerade ju ytterligare en kändis idag, på lunchen, en tusen gånger coolare stjärna än Lasse och Leila - nämligen Carin Götblad, Stockholms och Gotlands polismästare. Men henne ser jag ju med jämna mellanrum.

Är det sport eller är det annat?

Vid helgens besök i innebandyhallarna hade en del av lokalen totalt övertagits av dessa glada typer.

God morgon.

Frukost på sängen i morse, ett fång röda rosor och levande ljus.

Undrar om alla Matildor fick vakna så denna morgon?

Don't eat my phone.

Det var inte meningen att jag skulle vara så här barnslig när jag stickade ett nytt fodral till min nya telefon.

Jag valde en färg som jag lätt skulle se när jag har den i väskan, och av någon anledning medföljde det att det dök upp en ytterst giftig svamp.

Jag kanske får göra ett till så att jag kan anpassa fodral efter tillfälle.

Premiär.

I mitten på mars är det hög tid för årets första grillning. Det blev delikatessen sojakorv med bröd. Gott.

Sol i sinne.

Promenad pa landet.

Att gå i cirklar.

Jag tränar inte bara cirkelträning en gång i veckan, utan har nu även hoppat in i en bokcirkel i sista stund.

Jag har lite drygt en vecka på mig att läsa 149 sidor, vilket borde gå bra.

Det är Kulturradions bokcirkel i P1 jag talar om, och tillsammans med Johanna Thydell, Babben Larsson, Lars Gustafsson och Marie Lundström samt okänt antal lyssnare tänkte jag läsa Fågeln som vrider upp världen av den japanske författaren Haruki Murakami.

Jag ska villigt erkänna att det var den fina framsidan på boken, och den ljuvliga titeln, som fick mig att göra slag i saken. Förutom detta är förstås handligen mycket lockande, då den beskrivs bland annat som "en mörk Alice i underlandet".

Jag har precis börjat läsa boken och kan tyvärr inte ge något eget omdöme ännu, men det verkar lovande!

Mmm, det var gott.

Det är ju bara det man vill.

En liten dikt av Hjalmar Söderberg passar bra på torsdagkvällen.

Speciellt en fin och sann sådan, som denna.

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.

Man vill ingiva människorna någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummet
och vill kontakt til vad pris som helst.

Annas strumpor.

Kära Elsa har stickat ett par strumpor till sin gravida syster, och ett par strumpor till sin brors gravida fästmö.

De kunde behöva lite extra omsorg i dessa kyliga tider.
Av en slump snubblade jag över ett mönster som väldigt mycket liknar ett par strumpor jag köpte på Island och tyckte mycket, mycket om. Så sådana fick det bli.