Det här med livet

Jag gör ett nytt försök, mitt tidigare inlägg om livet lät för deppigt, när det var menat att vara filosofiskt.
Nå, det är väl inte jätteskojsigt att kärleken tagit slut, att jag och L separerar, att jag säljer lägenhet, stuga och bil för att ha råd med ett eget boende. Så lite deppigt kan det få vara, men inte så mycket att jag gräver ner mig och ger upp hoppet om en framtid. Som jag skrev tidigare, konst, musik och kakor finns ju kvar. Och som min far säger, livet är fullt av möten och separationer. För de flesta.
Jag har redan så mycket planer för vad jag ska göra med min tid framöver, så jag förstår uppriktigt talat inte hur jag skulle ha tid för en sambo ändå. Eller ja, det där är förstås ett uppenbart tafatt försök att se positivt på saken. Jag tror dock, uppriktigt talat på riktigt, att allt ordnar sig till det bästa. Det måste förstås vara värst för L, som förlorar en sån pärla som jag? Kanske kan jag baka en kladdkaka åt honom någon dag framöver. Kakor finns ju kvar.