Supè

Middag i samma anda som frukosten häromdagen. Här har vi en person med finess, det är helt Klart.

Hall

Hallonbergen. Inte avdelningen för sluten psykiatrisk vård, utan korridor med omklädningsrum i anslutning till deras innebandyhall.

Fredagsbönen

Rubriken skulle lyda "Fredagsbanan" men stavningskontrollen tyckte annat.
Åter igen möts jag av en banangåva på kontoret, denna gång en variant med sirligt vacker inskription.

Feedback

Feedback, bokstavligt talat.
När kollegan ritar en gubbe som bjuder på en muffin, då vet man att ett arbete är väl utfört.

Äntligen

Har jag träffat min drömman?
Han bjuder på havregrynsgröt med glass till frukost.
Havregrynsgröt, med GLASS.

Over and out.

Senaste nytt från Västerbotten

Det här är det bästa jag har läst i en tidning på mycket länge.
http://www.vk.se/1155507/bullgrupp-sprider-fikabrod-i-vindeln

Hon e på jakt så ta dig i akt

I väntan på att det ska dyka upp ork att blogga kan du lyssna på det här


Fast antagligen finns det tusen bättre saker du kan lägga den tiden på. Sortera kryddorna i kryddhyllan till exempel. Hur många har du som är mer än två år efter bäst före?

Teaser

Dagen innan jag slängde min telefon i perrongen/tågvagnen/spåret använde jag den till att fota något intressant i källaren. Tyvärr kan jag inte meka fram det nu, men det kommer nog sen.

Om jag bestämmer mig för att vara så vågad i bloggen.

Denna morgon

Denna morgon bjöd också på elände, men så klart inte i nivå med gårdagen.
Denna morgon tog jag ett skutt in i tåget, samtidigt som min telefon tog ett skutt ut min jackficka. Batterilucka och batteri hamnade på spåret, resten av mobilen studsade in i vagnen. Där satt vi, jag och den strömlöse i min hand och kände oss väldigt snopna. Tur i oturen på något sätt, men mest jäkligt otur va.

Varning för eländigt inlägg

Ok här kommer det. Vilken fruktansvärd morgon. Och dag.
De som haft någon slags kontakt med någon slags nyhetsrapportering vet vad som hände i Kabul imorse. Jag möttes av nyheten tidigt på förmiddagen, då jag slog på radion och fick höra en radiokollega knackigt förklara att det kommer en presskonferens ang händelsen.
Jag blev helt bestört, skakad i märgen. Grät över det fruktansvärda och undrade en stund om det verkligen var värt att leva.
Nils Horner var en trygg och pålitlig röst i etern. Det slog mig att P1 blivit något av en familj för mig under åren, efter många många arbetsdagar till ljudet av denna kanal. Och karaktärerna har blivit familjemedlemmar.
Det är hemskt sorgligt att förlora en begåvad journalist, men jag inser att det som gör mest ont är hur det gick till, och varför. Det som gjorde så hemskt, hemskt ont var att det var en ren avrättning av någon som gjorde sitt jobb som journalist och lyssnade på folket. Det var droppen i en bägare jag under lång tid sakta men säkert fyllt och som nu svämmade över. Allt elände, alla, ursäkta språket, jävla idioter, som finns i världen.
Jag försöker oftast att på alla möjliga sätt att förmildra så många omständigheter jag kan när det dyker upp elände, för att slippa känna hat. Men idag kände jag hat, och hur destruktiv kraft den känslan har. Känslan av att vilja släppa en stor bomb över hela världen så att man slipper skiten bara.
Jag kommer att fortsätta vara arg, men mota bort hatet. Ilska kan man vända till något konstruktivt.
Imorgon lyssnar jag nog inte så mycket på P1. Orkar inte höra de av gråt nästäppta kollegorna försöka föra programmen vidare i någorlunda normal ordning.

Lördag

Pyssel och lunch hos Jonas blev Carcassonne i sol.



















Jag vann.

Internationella kvinnodagen

Av logistiska skäl uppmärksammades denna viktiga dag ett par dagar i förtid på min arbetsplats. Detta genom att det bjöds på pizza, vin och tipsrunda. Det sistnämnde stod undertecknad för. En blandning av uppläxning och lustiga fakta.
När jag åkte hem fick jag en klump i halsen på grund av fråga 7.
"Lista tre kvinnliga konstnärer". Alla lyckades vilket var över förväntan, och det listades till och med fler än tre, men det som klumpade till sig var att två av lagen hade tagit med undertecknad på sina listor. Svälj. Det är en del av min identitet inåt, det konstnärliga. Men jag var inte lika säker på att det var en del av min identitet utåt. Det var visserligen antagligen lite av en nödlösning för lagen, men jag blir glad. Och när det är ett glas vin med i bilden så blir glädjen så drabbande att den blir till en klump. Men på ett bra sätt.
Ps visste ni att en svensk kvinna kom på att det går att göra sprit på potatis? För detta blev hon första kvinnliga medlemmen i svenska vetenskapsakademien. 1700-talet, galet.

Detta händer

Kanada invaderar

De har bildat en koloni i sydöstra delen av mitt drottningdöme. Tydligen planerar de att livnära sig på chili, citronmeliss, tomat, och malva-odlingar. Harmlöst på typiskt kanadensarmanér.