My parents - mina föräldrar.
Modern och fadern. Jag har känt dem i hela mitt liv. Jag känner dem som föräldrar, ty innan jag föddes kände jag dem inte, om ni förstår vad jag menar. Ibland önskar jag att jag kände till fler historier från deras barnfria ungdomsår.
Min mor är en mycket snäll, kanske för snäll, person. Lugnet själv, och tryggheten. Hon har en finurlig humor som skymtar till ibland, och förvånar mig på ett bra sätt. Nu minns jag att jag har tänkt detsamma om morfar faktiskt.
Fadern är även han ganska stillsam, om man bortser från det ständiga behovet av att jobba. Gärna med farliga verktyg. Som kan göra hål eller såga i fel saker så att han får ta en tur till plåsterfabriken. Men så har han också byggt fantastiskt mycket, huset jag växte upp i till exempel.
Det är svårt att skriva om föräldrarna. Hur begränsar jag mig?
De har stöttat mig i allt jag har tagit mig för, vad jag kan minnas. Jag kan inte åminna mig ett enda "viktigt" val jag har gjort, där de på allvar har försökt knuffa mig åt det ena eller andra hållet, jag har helt enkelt fått bestämma själv. Alternativt var de så duktiga på att knuffa försiktigt att jag inte märkte det. Jag minns en period där jag tjatade om att få en moppe, för att Sara hade en. Det slutade med att de gick med på att jag köpte en för mina egna sparade pengar, om jag ville det hellre än att satsa på körkortet ett par år senare. Jag köpte ingen moppe. Det var bra att få ta det beslutet själv.
Jag är mycket av mina föräldrar, vilket jag till stor del upptäckt först de senaste åren. De uppenbara sakerna har jag vetat länge, andra har jag kommit fram till nyligen. Jag är glad för att jag är lik dem, men vill också vara medveten om vilka sidor jag har ärvt, så att jag kan vårda de egenskaper jag tycker bäst om, och utveckla andra.
1 kommentar:
du fick det goda av båda sidor....dessutom körkort och åka moppe fick du me...:)/S
Skicka en kommentar