Skadedrabbat.

Den senaste veckan har följande hänt, i kronologisk ordning.

Jag cyklar hem efter jobbet och inom loppet av inte mer än två minuter så ser jag två bak-påkörningar (bil+bil), och de sker båda just brevid mig. Det känns läskigt, och märkligt med tanke på att jag aldrig sett det förut, och nu plötsligt två.

Mamma skvallrar om att syster varit med om en liten olycka med hästen och slitit av ett ledband eller något i knät. Även det känns ovant eftersom vår familj inte är särskilt skadedrabbad.

Mamma skvallrar om att far åkt in akut till sjukhuset med hjärtinfarkt.

Michael Jackson dör.

Och idag, bevittnar jag en olycka vid ett övergångsställe, där en hjullastare kör på en kvinna med skopan, eller armen som håller skopan, i hennes huvudhöjd. Jag såg inte själva smällen, men hennes skrik var hjärtskärande, liksom paniken i förarens kroppsspråk när han kastade sig ur hytten.

Allt känns så ömtåligt just nu.