Sorg i hjärta, sorg i sinne.
Idag gör Marcus Birro det klart att han släcker ner sin blogg.
Det är så tråkigt, och jag blir ledsen och förbannad.
Tycka vad man vill om den mannen, men vem har rätt att ösa skit över någon på det viset som vissa uppenbarligen gjort och gör med honom. Jag är helt för att man inte behöver tycka om allt och alla, men man behöver inte ösa skit, och framförallt inte över någon man inte känner, vilket jag tror att få gör i det här fallet. Nå, det finns många idioter. Idioter som gör det svårt för känsliga själar. Personligen tror jag att jag dumpat en del av min känslighet under åren, och gjutit om den till en sköld. Ändå är det svårt att stå emot, när den grymma vardagen attackerar från alla håll och kanter. Människors kyla, själviskhet och egoism har en förmåga att krypa in under huden, hitta de oskyddade delarna av kroppen, bita sig fast. Kanske behöver jag dumpa mer känslighet och bygga ut skölden till en mur, eller en borg. Där kan jag sitta. Men det förstås, vad gör jag för gott där.
Nå. Marcus Birro lämnar mig, igen. Han släckte ner bloggen i höstas, för att sedan väcka den till liv igen. Jag hoppas att samma sak sker denna gång, men det verkar inte så.
Han skriver att hans blogg blivit ett fönster mot en värld han tycker väldigt illa om. Det är så synd att han inte ser oss som står på andra sidan fönstret, och tittar in på något vi tycker väldigt mycket om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar