Skadeglädjen är den ende sanna...

Idag fick jag och tre av mina kollegor tillfälle att visa vår bättre sida under vår lunchpromenad. Tre ungdomar befann sig i nöd och tog sig inte ut ut parkeringsfickan med bilen sin!
Det var mycket moddigt och besvärligt och bilen slirade.
Självklart kavlade vi upp ärmarna och sköt på, vilket inte gav något som helst resultat. När min kollega tog en titt in i framsätet, knackade på rutan och bad chaffören att lossa handbromsen, så trodde vi att det skulle gå lättare, men icket! Bilmotorn varvade upp som en galning, utan att hjulen drog ett endaste varv. Min kollega hojtade ytterligare en gång till chaffören, denna gång en önskan om att ungdomen skulle lägga i en växel. Och se, då rörde det på sig. En knuff och bilen var ute.
Det var dagens goda gärning det, och jag är glad att det inte var jag som satt i förarsätet.

Kärnkraften som lyser upp min dag.

En sjuåring gjorde min dag idag. Han tände en liten låga av hopp i en annars ganska mörk och utsiktslös tillvaro enligt Kära Elsa.

Pojken satt just bakom mig i bussen tillsammans med sin far. Det var ganska glest på bussen i övrigt, och tyst, förutom dessa tu:s samtalande.

Samtalet inleddes med en fråga av sonen:
"-Är det dåligt för miljön med kärnkraft?"

Hoppsan, tänkte undertecknad och spetsade öronen. Det var oväntat att höra den barnsliga, gälla rösten formulera dessa ord.
Och det som gjorde mig minst lika lycklig var faderns svar:
"-Nja, det är avfallet som är dåligt."

Sonen: "Vaddå för avfall?"
Fadern: "Kärnkraftverk drivs av ett ämne som heter Uran, och det är ju radioaktivt, vilket ger farligt avfall"
S:"Vad är radioaktivt?"
F:"Det är... man dör av det"
S:"Då är det ju bättre med vind- och solkraft"
F:"Ja, sol ,vind och vatten"
S:"Fast det blir svårt med solkraft om man vill spela på kvällen"
F:"Hah, ja... det är svårt på vintern också, för då är det ju så lite sol"
S:"Då kan man ju ha ett vindkraftverk. Och vattenkra... eller, vattenkraft går nog inte på vintern?"
F:"Jo det går nog, om det inte är jättejättekallt så att allt fryser.
S:"Vågkraft! Kan man ha på vintern, för det finns alltid båtar som kör"
F:"Hah, ja det kan man ha."


.............................................
En av de mer upplyftande miljödiskussionerna som passerat mina trumhinnor.
Pojkens intresse, faderns intresse, bra frågor och riktiga svar.
Kanske finns det en framtid ändå?

Julemys.

Katten Ojos läser sin favoritbok framför brasan.

Måsarna var lösa i magen idag.

Apropå mitt föregående inlägg.

Yrke jag inte vill ha.

Ett yrke jag inte vill ha, är det inom vilket det ingår att välja den "roligaste" inskickade bildtexten. Ni vet, i vissa tidningar finns på seriesidan ett foto med en påklistrad pratbubbla, som det gäller att fylla med något fyndigt.
Tänk att sitta på redaktionen och tvingas läsa igenom alla dessa förslag. Jag skulle tappa den lilla tro jag har kvar på mänskligheten.

Som tur är slipper jag den proffessionen och kan ägna dagarna åt att hantera bedragare, våldtäktsmän och mordbrännare istället.

Roligt med Rubik.

Det här har jag roat mig denna morgon. Nu är jag så trött att jag måste gå och lägga mig en stund.

Hör av dig om du behöver hjälp med din kub, så kan jag lära dig R-fisken och lur-u-lur och annat bra... .

Godmorgon Stockholm.

Idag var det meningen att jag skulle vakna upp i södra Värmland, men så blev icke fallet.
Kung Bore fick ordet och bestämde sig för att sätta stopp för vår utflykt igår.
Det är ett så kallat snökaos ute.

Sitter hemma i soffan med fötterna slappt uppslängda på en fotpall och inväntar kvällens slutspel i innebandy istället. Hur jag nu ska ta mig till Bromma ikväll utan att fastna på vägen.

Gärp.

Eller gäsp. Tröttheten har konkurrerat ut rättstavigheten.



Det här med "julefrid" känns främmande.

Och ändå är detta ett lyxproblem eftersom det är roliga saker som tar kål på mig just nu.

Julfest, julbord, julpyssel, julmarknad, julklappar.



Och till råga på allt har jag redan, i stort sett, brutit mitt kommande nyårslöfte. Jag tänkte upprepa ett tidigare löfte om att inte flyga under ett år, för miljöns skull. Men så damp det ner en inbjudan till ett bröllop nu till sommaren....i VANCOUVER.

Jag har visserligen inte bokat någon biljett ännu, men vill gärna åka... .



Jag får avlägga något annat löfte, som på något sätt kan rädda världen.
Det är inte jättelätt.

Årsta, söderorts pärla.

Läs gärna om dagens marknadsävenyr i Linus blogg.

Var dag är en dag av glädje.

Eller iallafall varannan, eftersom jag delar denna kalender med min sambo.

Det är ganska vansinnigt med sådana här kalendrar faktisk, paket varje dag i nästan en hel månad??

Vilken unge blir inte bortskämd av det. Men själva kalendrarna är ganska gulliga. Tyvärr är det svårt att hitta passande klappar till en vuxen människa när både klappen och priset ska vara litet. Det är lätt att ruinera sig... .

Igår fick jag en tub med glitterlim och pepparkakste i mitt paket! Idag fick linus en hjärtformad badbomb med körsbärsdoft.

Bullkalaset.

I helgen invigdes maskineriet med både bröd- och bullbak.

Vi bakade julbröd från detta recept http://www.kokaihop.se/recept/julbrod-2

något modifierat, med enbart must istället för must och porter, och utan russin.

Det blev gottgott.

Och så vanliga kanelbullar. Jag gillar maskinen.

Ryk.

Idag var det kallt i stugan. Jag passade på att tjuvryka.

BULLAR!

NU är den iallafall beställd. Snart ska vi har bullkalas på långis.

Day #6 My day.

Okej jag är inte så bra på att följa den här utmaningen, åtminstone inte när det gäller att skriva på rätt dag.

Nu skriver jag om gårdagen, söndag. Vilket egentligen passar bra eftersom jag ju inte kan skriva om min dag innan den är slut.


Söndagen började med att jag vaknade innan L och förflyttade mig till soffan i vardagsrummet med en filt och en bok.

När så småningom resten av hushållet hade vaknat så kokades det havregrynsgröt. Efter frukost städade vi och pyntade lägenheten, sen drog L iväg på barnkalas. Jag satte mig ner och slet med en tavla ett par timmar... .
L hörde av sig och skulle dra direkt från kalaset till en spelkväll. Således blev jag ensam och kunde göra middag med en massa lök i.
Efter middagen var det dags för mig att svida om till sportfånelooken och ta tvärbanan till två stundande innebandymatcher. Vi vann så klart båda. När jag kom hem fick jag dessutom glögg och pepparkakor.
En väldigt vanlig dag.

Wowowow.

Här ska skapas.

Klänningen har jag inte gjort själv, det är en vintage.

Day #5

My definition of love.
Definera kärlek...?

Jag känner kärlek när jag hör bra musik, när jag befinner mig i vacker natur, när jag hör Spanarna i p1, när jag... .
Definera kärlek?
Jag kan inte det. Kärlek handlar inte bara om hur jag känner för min sambo. Vissa dagar är jag kär i hela mitt liv, när jag känner mig fri och trygg. Vissa dagar känner jag kärlek för en kollega eller två på jobbet som fått till ett riktigt bra skämt. Andra dagar är jag kär i alla bilister på motorvägen som gör sitt bästa för att ge väg för en ambulans.
Jag tror att kärlek och lycka ligger väldigt nära för mig. Och vad som gör mig lycklig, är många olika saker.
Igår kväll vid 22-snåret hade jag ett lyckorus. Jag promenerade hem i ett vintrigt stadslandskap efter en härlig kväll med improteaterunderhållning där jag fick känna mig stolt över min sambo och andra jag känner. I en handen hade jag min innebandyklubba som jag tagit hem från jobbet, i andra handen hade jag en påse med akvarellfärger, block, pennor och annat pyssel. Då hade jag allt. Då kände jag kärlek till livet.

Day #4

Oj vilken spännande punkt på listan - What you ate today -vad jag åt idag!

Idag tog jag sovmorgon och steg upp samtidigt som min sambo, då unnade jag mig också att äta frukost hemma (istället för på jobbet).
En kvarts Hönökaka med ost och sallad, till detta ett stort glas apelsinjuice.

Idag är det fredag vilket betyder att vi går ut och äter på lunchen, det har blivit något av en tradition bland några på jobbet. Idag blev det till min stora glädje indisk buffé! Papadamsen med chutneyn var ljuuuvliga... . Indisk mat tillhör absolut mina favoriter, där finns många bra vegetariska alternativ.

Framåt eftermiddagsfikat kom en kollega och hade köpt ett kilo bananer till mig, det var snällt och ledde således till att jag åt en banan till kaffet på fikarasten.

I afton skall jag bevista en teaterföreställning vilket gör att jag stannar kvar på jobbet ganska länge och går direkt därifrån. Däremellan ska jag hitta på någon slags middag som ska imundigas ensam.

Day #3

My parents - mina föräldrar.

Modern och fadern. Jag har känt dem i hela mitt liv. Jag känner dem som föräldrar, ty innan jag föddes kände jag dem inte, om ni förstår vad jag menar. Ibland önskar jag att jag kände till fler historier från deras barnfria ungdomsår.
Min mor är en mycket snäll, kanske för snäll, person. Lugnet själv, och tryggheten. Hon har en finurlig humor som skymtar till ibland, och förvånar mig på ett bra sätt. Nu minns jag att jag har tänkt detsamma om morfar faktiskt.
Fadern är även han ganska stillsam, om man bortser från det ständiga behovet av att jobba. Gärna med farliga verktyg. Som kan göra hål eller såga i fel saker så att han får ta en tur till plåsterfabriken. Men så har han också byggt fantastiskt mycket, huset jag växte upp i till exempel.
Det är svårt att skriva om föräldrarna. Hur begränsar jag mig?
De har stöttat mig i allt jag har tagit mig för, vad jag kan minnas. Jag kan inte åminna mig ett enda "viktigt" val jag har gjort, där de på allvar har försökt knuffa mig åt det ena eller andra hållet, jag har helt enkelt fått bestämma själv. Alternativt var de så duktiga på att knuffa försiktigt att jag inte märkte det. Jag minns en period där jag tjatade om att få en moppe, för att Sara hade en. Det slutade med att de gick med på att jag köpte en för mina egna sparade pengar, om jag ville det hellre än att satsa på körkortet ett par år senare. Jag köpte ingen moppe. Det var bra att få ta det beslutet själv.
Jag är mycket av mina föräldrar, vilket jag till stor del upptäckt först de senaste åren. De uppenbara sakerna har jag vetat länge, andra har jag kommit fram till nyligen. Jag är glad för att jag är lik dem, men vill också vara medveten om vilka sidor jag har ärvt, så att jag kan vårda de egenskaper jag tycker bäst om, och utveckla andra.

Dekorera mera.

Min första tapetserade möbel, inspirerad av den här fina bloggen som jag följer.

Istället för helsvart har vi nu en mönstrad hallmöbel. Sambon tog sig friheten att även byta handtagen på mittenlådan vilket blev mycket bra.

Jag rekomenderar alla att tapetsera lite mera.

Gå-bort-present.

En "gå-bort"-present. Kan man säga, i dubbel bemärkelse?

Day #2

My first love - min första kärlek.

Ja jag minns det som igår... . Nu har jag tyvärr inte min gamla dagbok till hands, annars hade jag kunnat citera mig själv mer exakt. Men som jag minns det lät det ungefär så här
"...jag är så kär så kär så det går inte att förklara hur kär jag är..."
Det är möjligt att jag hade haft små "kärlekar" innan denne, men vart drar man gränsen mellan lek och kärlek? Just när det gäller just denna person så kan jag faktiskt minnas hur kär jag var. Hur det gjorde ont i kroppen, pirrade och gjorde mig halvgalen. Det känns ju väldigt konstigt att tänka på detta, när man ser åttaåringar idag. För åtta år, var jag. Har åttaåringar sådana känslor? Ja uppenbarligen, och det är väl tur att jag minns detta så väl själv.
Själva objektet för min kärlek var en herre vid namn Erik Arvidsson. Jag tror att jag minns...att han hade nummer 21 på en pärm i skolan, och det var hans lyckonummer. Det var tydligen viktigt för mig att veta då. Det var säkert mitt lyckonummer också, just då.
Vad jag minns frågade jag aldrig chans på Erik A, jag beundrade på avstånd. Och efter ett tag gick det väl över. Jag hittade antagligen någon annan att beundra.

Lita inte på Arnold.

Idag fick jag ett bryskt uppvaknande, på väg hem från jobbet. Kanske finns det fler som liksom jag lever i tron att vissa saker är på ett visst sätt, men nu ska ni inte vara så säkra på er sak.
Det första ni ska betvivla, är er tro på Arnold Schwarzenegger, ty här ska ni få höra.
Har ni sett filmen Twins? Jag tror i alla fall att det är i den filmen Arnold befinner sig i närheten av en bil, där billarmet tjuter. Arnold lyfter då sonika upp änden av bilen till en viss vinkel, och larmet slutar. Detta för att billarm har den funktionen att när bilen bogseras, då ska larmet stängas av när bilen hissats upp i en viss vinkel. Odrägligt skulle det väl bli annars.
Men hör!
Idag, under min promenad hemåt efter jobbet, hör jag ett larmande som närmar sig bakifrån. "Vad är det för bil som låter så?" - undrar jag förstås. Och visst kom larmet från en bil, som var upphissad baki en bogserare. Ett ihållande, ilsket tjutande som så småningom försvann bortåt vägen. Larmet hade inte alls slutat när bilen hissats upp!

Är Arnold är en lögn?? Kan jag inte lita på någonting av det jag sett i hans filmer? Är det hittepå? Måste jag också revidera det jag har lärt mig från andra filmer?
Nu vet jag då varken ut eller in. Kan man inte lita på tv så vet jag inte vart jag ska vända mig. Jo, internet kanske.

Kör en ego-månad...

Det cirkulerar diverse "utmaningar" i bloggosfären. Det är ingenting jag har nappat på tidigare. De flesta går ut på att man ska skriva så mycket som möjligt om sig själv, vilket har känts för egotrippat och omodest.
Nu tänker jag dock hoppa på en, eftersom jag inte har något bättre för mig. Den utspelar sig över en hel månad. Här nedan kan ni se vad som väntar.

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Time off...

Det verkar som att Kära Elsa kan behöva ta tjänstledigt snart. Sedan jag fick beskedet om att jag skulle få en provdocka i födelsedagspresent, dvs 3-4 timmar sedan, har min framtid förändrats å det mest drastiska. Åtminstone i min fantasi... . Uppenbarligen när jag en illusion om att en provdocka är det enda som krävs för att slå igenom som superdesigner.
Vi får väl se hur det blir med det där. Liksom så många andra drömmar.

Hurra för mig.

Jag har redan börjat fira min födelsedag, ett par månader i förväg. Jag har nämligen fått två av mina önskepresenter redan!

Ett stycke innebandyfodral och ett stycke provdocka. Därför är det väl bäst att jag redigerar mitt tidigare inlägg, så att det inte blir några dubletter... .

Jag passar på att lägga upp en förklaring till varför jag önskar en ny pyjamas/myskläder. Jag fick ju en i present för inte så många år sedan, men tydligen har jag krymt minst ett par decimeter sedan dess? Om jag så drar upp brallorna till armhålorna så trampar jag ändå på dem. Det blir visserligen varmt om föttren, men snubbelrisken är hög. Och möjligheten för personer i min omedelbara närhet att kliva på dem så att jag inte kommer någon vart, är även den allt för hög.

Det ska löna sig att bli gammal...

Det börjar komma frågor om vad jag önskar mig inför dagen D. Därför kommer här en önskelista på några dyra och mindre dyra prylar.

(Provdockan på bilden, från http://www.bergman-johansson.com/ redan inhandlad! Tjohoo!)

Traditionell Babuschka-docka, 7st från http://www.koxin.com/babushka-traditionell7st-p-1879-c-154.aspx

Våffeljärn, för en våffla i taget... dvs ett litet smidigt järn som är lätt att förvara.

Spa-prylar! Det blir många bad... badbomber, skum... .

En varm pyjamas som inte ser FÖR nördig ut. Mjukisbrallor+sweatshirt funkar bra... huvudsaken man kan lufsa runt i det hemma.

Blinkblingkrimskrams, bijouterier. Alltid kul. Men jag kan inte sticka in oäkta saker i öronen.

Ja det var väl det. Jag kommer inte att vänta mig något speciellt, men eftersom folk har frågat... . Jag blir nöjd bara jag får tårta. Med mycket grädde.

Det var det.

Min vecka i Afrika gick så hastigt förbi att jag i efterhand stundum tvivlat på att jag verkligen var där.

Nu har jag dock fått ett bevis och en påminnelse, eftersom huden har bestämt sig för att falla av. Uppenbarligen hann jag få en gnutta sol under den veckan.

Tur att jag knappt hann vänja mig vid brännan innan den försvann. Så slipper jag sakna något.

Kanske ändå låtsas att jag är lite ledsen bara för att tröstäta ett par chokladbollar... .

Jag förtjänar lyx ibland.

Igår, onsdag, var det Trerätters-Tisdag hemma hos mig.
Jag bjöds på mozarella & tomat till förrätt, musselsoppa på färsta musslor till varmrätt, och chokladbollar till efterrätt.

Ojojoj. Det höjer ribban till nästa tisdag.

De bränner i fickan.

Nej nu har jag för mycket pengar. Nu köper jag mig en sån här.

Bilden har jag tagit från Sibas nätaffär, för det lär bli därifrån jag köper'n. Bra pris. Bra bullar.

Impulsköp #1.

Är det rea så är det... .

Nu måste jag börja spela tennis.

Bulleribullerbock...

...i vår kommer...vad stå opp?

I lördags flyktades det ut till stugan över dagen. Det var något "svalt", om man säger så, med en hinna av is i regnvattentunnan, och frostbitna löv som krasade under fötterna. Men det var härligt. Förutom hackspetten som jobbade på i ett träd några meter ovan våra huvuden, så var tystnaden nästintill total.

Undertecknad bestämde sig för att gå lös på en rabatt som stått torr och kal hela sommaren, bortsett från en liten buske i det ena hörnet som närmast liknar brännässla. Kanske var det något annat, men nu rök den i allafall. Passade på att göra rabatten lite större också. På väg till stugan svängde vi förbi till plantagen och köpte lite jordförbättring och lökar som skulle gå att plantera så här sent... det blir spännande till våren! Detta är bättre än tv, ungdomar!

Kärlek på jobbet.

Har man ett eget skrivbord på sin arbetsplats så har jag förstått att det är mer eller mindre kutym att pryda detta skrivbord med en bild av sin käre, sin fru/man/familj eller åtminstone sitt husdjur.
Jag vill förstås inte vara sämre och har nu ramat in min käre.

Snabb upptadering!

Tillbaka från Afrika.
Frisk från magsjukan.
Gjorde ananaspaj igår.
Jobbar sent idag.
Ska påbörja en ny tavla imorgon.

Mästerkocken.

Min snygga kille. Han är bäst. (det är han med baguett på kinderna).

Foto by Joel Höglund. Klicka på hans namn så hittar ni fler fina bilder, från föreställningen och annat.

Kära Elsa på tv!

Och det är uppenbarligen some "serious swatting" going on!

Det har inhandlats en ny manick till ps3:an, och står nu klart att det är dags att även inhandla en ny vardagsrumslampa... . vår nuvarande lampa, den gigantiska rislampan som syns i bild är helt klart i fara. "Swosch!"

Professorn är klar.

För nu iallafall. Det är lite dålig kvalitet på fotot, men så här får hon se ut ett tag nu. Jag har målat av ett svartvitt foto, så hud- och hårfärg kanske inte stämmer, men vem ska korrigera mig?

Inez Whipple är/var alltså en professor som forskade bland annat om hur friktionshud bildas, dvs till exempel fingeravtryckshuden. Hon forskade även om annat. Den som är intresserad ombeds googla.

Jantar brasileiro!

Fredagkvällen gick i Brasilianska tecken. Caipirinha med Brasilianskt sockerrörsbrännvin, en Salpicão (sallad) till middag, Bolo De batata-Doce(sötpotatiskaka) till efterrätt och samba!

Dessutom lärde vi oss massor om Brasilien, som till exempel att huvudstaden heter Brasilia och att den byggdes upp under blott TRE år på femtiotalet. Helt enkelt för att Brassarna kände att de behövde en ny huvudstad. Chopchop, ner med lite djungel, bangbang, upp med lite hus.

Vi lärde oss också vad den första och andra världen är, egentligen. Brasilien tillhör tredje världen.


Depositam os ovos em barba pai!

Norge kan inte vara bra.

Jag tjattade lite med min käre på MSN ikväll, eller försökte... . Jag tror att han har varit för länge i Norge nu.
----------------------------------

Matilda säger:
vad jobigt

Snygga killen säger:
AJ LÅTER
jättejobbigt

Matilda säger:
såna man sätter när man åker skridskor
har du hört det uttrycket, att man sätter en beta

Snygga killen säger:
ha haa
ja
man sätter sig och metar
man går på en nit
man hugger i sten

Matilda säger:
man ramlar på rumpan
betyder det

Snygga killen säger:
man drar sig i skägget
man mumlar bakom hörnet
man fumlar i mörkret
man lägger ut mattan
man ökar takten broder
man stångar sig blodig
man går in i väggen
man lägger ägg
man tar ner skylten
man ställer fram skylten igen
man går ut
man åker hiss

Snygga killen säger:
man ...
Knock, Knock...
whos tehere?
doctor
Doctor Who?

Matilda säger:
jag lägger upp den här konversationen i min blog

Snygga killen säger:
Det ska smaka lite unket.

Hm...

Jag har kladdat vidare på Inez, och nu ser hon ut så här. Mindre lik. Hm... . Nåja, jag behöver lite träning.

Och den är ju inte klar ännu, den kanske blir mirakulöst vacker till slut.

Grodan.

Pris i gissningsleken fick bli en hastigt nedplitad groda av okänd exotisk art. Eftersom jag inte trodde att någon skulle gissa rätt så hade jag inget pris klart, men nu fick jag ju möjlighet att skräddarsy det.

Jag ska lägga upp någon mer "riktig" tävlig framöver...där gemene man har en sportslig chans, och inte bara fingeravtrycksfolk.

Höstsöndag.

...och på andra sidan Årstaviken tycks skogen stå i lågor, men det hör dagen till.

Oljefynd!

I måndags upptäckte jag oljan. Eller återupptäckte snarare.
Det är mer än 10 år sedan jag senast befattade mig med detta medium, men i måndags fick jag ett ryck och, hoppsan! Det var väldigt roligt.
Men vem ska det föreställa? Ett fint pris väntar den som kan gissa rätt redan nu, det är nämligen nästan omöjligt. Det är ytterst tveksamt att någon gissar rätt ens när den är klar.
Spänningen är olidlig, och fortsättning följer.

Jag har dött ikväll.

Ikväll såg jag föreställningen Kunskapsluckan av och med Mattias Fransson & Kristiina Viiala på Dansens hus i Stockholm.

Puh... jag vet inte vad det är som gör det, men jag dör av lycka av den sortens humor. Vill se mer, vill se igen. Jag vill krama föreställningen. Inte aktörerna, det skulle jag inte våga, men föreställningen.

Mer om föreställningen kan du läsa här, där jag också lånat bilden.

Middagsmöte?

Varför ligger det en ordförandeklubba i skafferiet, när jag kommer hem efter fyra veckor i utlandet?

Jag vill hemskt gärna veta vilka beslut som har tagits.

Kändisbarn.

Kolla, pappa på tv.
http://www.tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/umea?videoId=1.1835010

Andra bullar.

Jag skrev i mitt förra inlägg att det skulle bli andra bullar. Det jag hade i åtanke då var inte en all inclusive i Afrika i slutet av oktober, men... .

Det känns väldigt bra att det blev så.

Där skall inte göras många knop.

Bortskämd.

Här har jag bott i snart en månad. Någon har städat mitt rum och bäddat min säng varje dag. Någon har lagt nya kakor på mitt skrivbord varje dag. Och en våning ner har någon lagat frukost, lunch och middag till mig varje dag.

På fredag beger jag mig hemåt, då blir det andra bullar.

Toppen.

Idag funderar jag över meningen med livet. Det är lite jobbigt förstås.
Och så känner jag för att snöra in den här bloggen i väggen, men det ska jag väl inte göra.

Om någon känner till meningen så hör gärna av dig. Eller om någon har bra tips som avhjälper pms.

Det höll på att bli polisiärt.

Polisiära fotografer gör vad polisiära fotografer gör - tar polisiära bilder.
Jag fick detta foto i brevlådan idag och är övertygad om att fotografen tagit åtskilliga bilder av kriminella i sina dagar.
Vore det inte för den hysteriskt blå bakgrunden och det som liknar ett leende (vart kom det ifrån?), hade jag säkert blivit insorterad i kriminalarkivet.
Här kan man även ana vad den senaste veckan har gjort med mina ögon, lätt skelögd va?

Efterlysning.

Vem har tagit min tid?
Den var vagt skimrande, med frasiga kanter, och både hög och bred.
Jag har helt klart och tydligt bestulits på min tid, och ingen har sett den sedan två och en halv vecka tillbaka, då jag satt hemma och såg tv, med tiden breve mig i soffan. Nu är den spårlöst försvunnen likt en påse kanelbullar lämnad ensam i min brors vård.

Har du som läser måhända extra extremt tråkigt just nu? Mycket tid i dina händer? Kanske var det inte meningen att ta rubbet, men jag ber att du lämnar tillbaka lite, så får vi det bättre båda två.

Herrar med bjällror.

Män som dansar med bjällror på knäna och näsdukar i händerna, det skulle jag gärna se lite oftare. Kanske får jag chansen nu i helgen, då vi åker till York igen.

Tied up.

Idag var jag tied up i dubbel bemarkelse, eftersom jag var hemskt upptagen hela dagen, och samtidigt iford slips. Slips ar fint tycker jag, jag bar det garna ibland. Det finns ju sa manga fina att valja bland ocksa. Men idag blev det lite val...tight, med min tie. Den sitter ju sa klart tight i normala fall, men nar jag satt i ett hett klassrum och hade en one-to-one med lararen, dar han pekade pa felen jag hade gjort, sa kande jag hur knuten pa nagot overnaturligt satt drogs at en aning for varje misstag han pekade pa... . Det var inga stora, katastrofala fel... men jag tror att jag i fortsattningen forsoker undvika slips i situationer da jag vet att jag ska bli bedomd. Jag ska ocksa undvika att bara varma trojor jag inte kan ta av, eftersom min kroppstemperatur har en formaga att stiga med 10-15 grader nar jag kanner mig trangd.

Puh...vad man lar sig... var dag.

Det mesta funkar...

Men internet kranglar. Iallafall till min laptop, och da maste jag anvanda den stationara datorn i mitt rum, som inte har svenska bokstaver pa tangentbordet, och dar jag inte kan ladda upp bilder. Trist va. Det ar darfor jag inte bloggar.
Och pa helgen lever jag lyxliv i stan, bor pa hotell och shoppar loss, sa da har jag inte tid eller mojlighet att blogga.
Jag hoppas att de fixar internetet till min laptop snart! Da jag jag visa er, alla manniskor i hela varlden, bilder pa nagra engelska saker jag har gjort den gagna veckan. Much exciting!

Sparkar i magen?

Trodde du att barn sparkar i magen ibland? Alltså, visst har man väl hört gravida personer säga att barnet sparkar?
Idag har jag fått lära mig att så inte är fallet.
Nej det är så att barnet pockar och pet-pet-pet-petar med sina pekfingrar på mamman för att de vill komma ut. Och det är därför fingeravtrycken på pekfingrarna kan se annorlunda ut än de på de övriga fingrarna.
Visst är det en bra kurs jag går?

Vi har också fått lära oss om slingan som efter tre pints blir drunk och hänger med huvudet. Och om likheten mellan hudcellernas nybildning fingeravtryckshuden, och morotsodling.

På bilden ser vi en whorl/lateral pocket, som består av en överförfriskad slinga överst, och en vanlig slinga under.

Vad är detta?

Är det en hund? Är det en katt?

Nej...det är VÄRLDENS minsta häst! Den engelska landsbygden har märkliga saker att bjuda på!

Nästan så man ville lyfta upp den i famnen och ta med den hem... om det inte vore för att "stora" mamma och pappa-litenhäst vakade över miniminihästen.

Nightmare at the Durham county.

Två studiedagar är avklarade med hälsan i behåll, och likaså två nätter här på skolan. Men de sistnämnda överlevde jag nätt och jämnt... .

Jag drömmer inte ofta mardrömmar, men hittills har 100% av nätterna här på skolan bestått av mardrömmar. Och inte om skolan, utbildningen, landet jag befinner mig i eller annat relaterat till min nuvarande situation. Nej hjärnan har gått på högvarv... i natt drömde jag att jag var delaktig i det mord som just skett i boken jag läser. Och som jag kämpade med att göra mig av med kroppen...och ångesten! "DETTA GÅR INTE ATT GÖRA OGJORT!"

Som tur var så vaknade jag ju, och kunde kliva upp till en mer stillsam och normal tillvaro, om än något skakad.

Tur är också att tekniken tillåter detta: Videosamtal med en snygg och omtänksam kille många, många mil härifrån.

Durham.

Jag befinner mig i England, på en fyra veckor lång kurs. Det är första gången jag besöker detta land, och det är vackert.

Bus-mus.

Det är fler än jag som tycker att det börjar bli väl kyligt och ruskigt utomhus nu... .

Oh ljuva lediga tid...

Ska det vara så här. Tar en semesterdag för att jag håller på att dö, och det mest ultimata jag kan komma på att göra med min lediga dag är att stortvätta, och storstäda. Självklart skulle jag mycket hellre göra andra saker, men så länge det finns högar med smutstvätt, och är nästintill svårt att ta sig fram i lägenheten pga oredan, så går det inte att slappna av, och allt annat jag försöker mig på störs av att jag vet hur mycket det finns att städa här hemma. Man borde få en extra ledig dag i månaden av sin arbetsgivare, för att göra såna här saker. Då skulle antalet utbrända minska. Fast man skulle antagligen inte använda dagen till att storstäda, utan bara ligga i soffan och äta chips eller nåt.
Tänk att man kan klaga så här när man inte ens har barn, utan bara sig själv att sköta och en lagom stor lägenhet. Överväger ändå hushållsnära tjänster. Life's too short.

Jag har fått svamp.

När vi kom till stugan denna helg möttes vi av detta ytterst svampiga spår, som gick i en prydlig rät linje fram till potatislandet. Vem har gått där, undrar jag?

Kylrum.

Köket har förvandlats till ett kyl-rum. Vi har nu två kylskåp/frys. Det som pajat har visat sig ganska svårt att få loss. Vi behöver nog skruva bort ett par skåp, och alla stjärnmejslar är i stugan.

Vi löste detta genom att låta det stå kvar, och sätta igång det nya mitt på golvet. Vi måste ha ett kylskåp, så att vi kan ha smör, så att vi kan göra chokladbollar. Det känns viktigast just nu. Det här med att ha ett snyggt och praktiskt kök får vänta.

Jippie!

Jippie! Kylskåpet har pajat - pizza hela veckan!

Tak över huvudet.

Det här är det absolut snyggaste taket jag någonsin byggt.

Hur utökar man antalet timmar på ett dygn?

Jag har inte övergivit bloggen. Jag har bara ont om tid just nu.
Den senaste veckan har jag pendlat mellan jobb i storstan och jobb i stugan på landet. Det innebär ungefär fyra timmar pendling varje dag... och all tid utöver det går åt till jobb. Varje minut känns värdefull nu, när det gäller att få klart takbygget på stugan, så även om vi bara hinner jobba ett par timmar tillsammans varje dag innan solen gått ner, så är det värt pendlingen.
Linus har som tur är semester, så han kan stanna där och jobba på under tiden jag är i Stockholm. Men många saker är svåra att göra själv på ett tak...det är mycket kånkande upp och ner för stegar till exempel.

I stan, ensammast i världen.

Åter i stan efter helgens stugjobb. Det blev bara en natt i lägenheten för min kära sambo, eftersom vi hastigt och lustigt bestämde ikväll att det nog vore bra om han åkte tillbaka till stugan. Smhi menar nämligen på att det ska bli häftigt regn och en del blåst där i natt...usch.
Själv måste jag tyvärr jobba i stan hela veckan.
Hoppas det inte blir allt för hemskt där ute i mörka skogen.

Jobbar.

Jag har spenderat en del tid i stugan, därför har det blivit lite bloggande de senaste dagarna.

Gos.

1 gris
1 apa
1 uggla
1 hund
1 höna
1 fisk
1 kräfta

Måste jag göra mig av med alla gosedjur när jag fyller 30? Eller kan jag behålla dem om jag kallar dem konstverk?
Egentligen vill jag inte ha gosedjur i soffan, det är inte riktigt jag. Men vars ska jag he dom då?

Storfrämmen.

Helgen som var förärades huvudstaden med en visit av detta fina sällskap.

Och de bjöd dessutom ut mig på injera på Gojo Fasika!

Härliga tider. Och gott var det. Fast äldstesonen tyckte att det var krångligt att äta med fingrarna, och efterfrågade några ätpinnar eller någon slags bestick. Och yngstesonen tyckte att kycklingen var alldeles för staaark... men var tvungen att testa den om... och om igen. Där gick det åt mycket apelsinjuice för att svalka gommen.

Haha, ja det var en mycket trevlig kväll.

OKEJ.

OKEJ okej okej... det får vara slutgnällt. Jag har fått bannor sedan mitt senaste inlägg, så jag ska bättra på min inställning. Nu verkar det ju som att vi får hela tre hjälparbetare vilket är fantastiskt bra.

Aldrig får man gnälla ifred... .
Men se så glad jag är nu.
<-----------

Detta ska jag fira med att tillaga en grönsak jag inte vet vad det är. Den kom med ekolådan. Jag hoppas att den inte är giftig, för jag tänkte äta den rå.


Tjo!

Slit.

Jag känner mig ratad. Jag försökte styra upp det här med takbygget i god tid, bjöd in många att komma och hjälpa oss. Men ingen kan komma. Jag är nog en väldigt tråkig person. Ingen nyhet iofs. Men taket fixar vi säkert i allafall, vi är duktiga jag och L.

Har vi tur så kan en till vara med, och bara det gör nog mycket skillnad.

Sen var det vädret då...

Talangerna.

Jag har sadlat om till inredningsarkitekt/dekoratör. Åtminstone på deltid.

Här ser man tydligt att jag har rätta knycket, så att säga.

När man har stora betungande och viktiga projekt på gång, som att byta tak och bygga badrum och sånt, då känns det ibland skönt att få hänga upp sig på små oviktiga detaljer som inte har något med de stora projekten att göra.