Behovet av att analysera, det inte bara finns där, utan är nästintill sjukligt stort.
Jag är på väg till tunnelbanan, kastar en snabb blick i gräskanten brevid trottoarkanten, där ligger ett skärp, och det verkar ha legat där länge, det syns knappt längre utan har blivit ett skräp.
Jag promenerar vidare, tamtadam...
Oj, maskineriet gnisslar till och börjar sätta fart. Hur och varför. Kanske var det någon som brukade använda det för att spänna fast saker på pakethållaren, sen en dag när det inte användes utan bara satt på pakethållaren, gled det av och hamnade i gräset. Det var antagligen en man i fyrtioårs-åldern. Jag föreställer mig en äldre cykel, kanske en lite halvrisig Kronan (blekgrön). Mannen är nog smal och ser lite bonnig ut, men inte på ett otrevligt sätt. Han använde inte skärpet så ofta, och saknade det heller inte så mkt när det försvann, därför har han inte letat, och heller inte återfunnit det. Därför ligger det där.
Men vänta nu, VARFÖR sysselsätter jag min hjärna med sånt här. Varför är det så viktigt, att få en förklaring och ett avslut, så snart en fråga väckts, och varför väcks dessa frågor?
Jag förstår varför det inte finns plats i mitt huvud för saker som matematik och lokalsinne.
Äta eller pussa? Äta eller pussa?
2 kommentarer:
haha...crazy Lady, du tänker för mycket *S*
Äta eller pussas ??
Sara
Nå... Vi känner nog igen oss alla. Men det värsta är att man kan börja nojja någe hemskt å sen måste man gå tillbaka några kilometer bara för att kolla vad skräp det var egentligen för annars kan man banne mig inte sova på natten.
Som när någon säger något vid ett avsked, kanske "vi hörs" men man är inte riktigt säker men har ändå sagt "visst, visst" då är det bäst att ringa upp och fråga om personen i fråga verkligen sa "vi hörs" och det var just vad han/hon sa. Då sover Tant Q som en snäcka på natten... dvs till hon kommer på att kanske om hon känner efter riktigt mycket och klämmer lite på magen... ja, då är hon nog trots allt lite kissnödig ändå.
Skicka en kommentar