Snäll - att vara eller inte vara.

Vad är det som gör att vissa människor har ett större behov av att hjälpa till, än andra, egentligen?
Att de är "snällare" funkar inte riktigt för mig.

Jag anser att det handlar om ett behov av att hjälpa, och att den hjälpsamme utför sina "goda gärningar" för att tillfredställa sitt behov. Så man kan väl säga att det är rent egoistiska handlingar.
Alltså är det...de mest egoistiska människorna som är de mest hjälpsamma...?

Nä det där barkade iväg åt fel håll... .

Detta har jag funderat över tidigare, men det som åter väckte frågan, var något som börjar bli ett riktig problem för mig... det är det här med tunnelbanan. Och tanterna, och farbröderna. ...erbjuda dem platsen eller inte? Idag stod världens skröppligaste farbror och svajade i gången för att det inte fanns några lediga säten. Där var det ingen tvekan, men undertecknad såg honom inte förrän vid slutstationen. Jag kände mig som världens sämsta människa, på riktigt. Men varför reagerade ingen annan?
Just detta kanske handlar om uppfostran. Och blyghet, kan jag tänka mig. Jobbigt att tilltala en främmande människa.

Men rent allmänt, jag känner människor som alltid ställer upp och erbjuder sin hjälp, även utan att man bett om det. Och jag känner människor som inte ens kommer på tanken att hjälpa till med något som de inte behöver hjälpa till med. Frågar man dem så kanske de ställer upp, men inte med samma glädje som den hjälpsamme människan visar över att "få" hjälpa till.
Hur kan det vara så olika...sitter det i generna eller miljön?