Häromdagen spatserade undertecknad över polismyndighetens ägor, på Kungsholmen i Stockholm. Och ut ur betongen, från ingenstans, hoppade en stor fälthare fram.
"Hoppsan!" Utbrast KäraElsa, utan minsta intention att vara fyndig.
Det var som tusan, att man ska behöva släpa sig ner från norrlands urskog, in i storstadsträsket, för att få se en alldeles levande och vild hare.
Dagen efter var den inte kvar, då hade den rara ulltussen slunkit ur storebrors nävar.
Den lyckans osten.
2 kommentarer:
Men så är det... Jag har aldrig sett så mycket vilddjur som sen jag flyttade hit. Ute i Hammarby är det alltid en massa rådjur och harar och kaninen springer vilt på Kungsholmen.
hej du, visst har du flyttat från bagarmossen ?? eller var det till ?? jag är en aning förvirrad...:) tänkte nämligen skicka en liten grej per post, är därför jag vill veta....kramen / Sara
Skicka en kommentar