lördag 31 januari 2015

Nytt och gammalt

Vid dagens golvläggningsslit möts nytt och gammalt.
Att få använda ett så här vackert verktyg höjer arbetstemperaturen till minst 90 grader. Underbart.
Vinkelhaken fick jag av far för ett tag sedan, och den kan ha tillhört morfar, minns inte riktigt.
Den mäter i alla fall rätt, med mitt mått mätt, om Olle Carlé skulle ha uttryckt det.

Ögonblicksbild lördag

onsdag 28 januari 2015

måndag 26 januari 2015

Klappen från syster var 5 % djävulsk.

Igår var det dags! Sushikittet från syster skulle under gårdagskvällen förvandlas till en dundermåltid - vilket det också blev! Till 95 %.
Trots att vi saknade solfjäder, som enligt receptet skulle användas till fläktning av riset efter kokning, blev det till slut ett stort antal mycket smakliga makirullar. Fyllningen var spektakulär med halloumi och tofu, och wasabin närmast explosiv.
I kittet hade det dock smugit sig ned 30 cl, eller ca 5 %, 15 %-ig djävulskap.
Den stavas sake, vilket nästan rimmar på satan. Åtminstone när man smakat på den.
Sushin blev ljuvligt, så ljuvlig att jag glömde fota slutresultatet, men saken åkte tyvärr i slasken.

söndag 25 januari 2015

Pizzatårta

Drt bästa av två världar måtte det ju vara.
Efter frukostfest på arbetsplatsen blev det en hel levainlimpa över.
Jag tog hem den, delade den som en tårta, toppade med livets goda, och fick så sex styckna fantastiska pizzor.
I samband med detta föddes en annan idé som var för vågad för att jag skulle tordas genomföra den där och då. Om jag hade toppat skivorna med livets goda, och därefter staplat bottnarna på varandra igen som en tårta, och bakåt dem på det viset, hade det då blivit en pizzatårta? Som man sedan kunde skära upp i varma, saftiga tårtbitar?
Nästa gång jag har en limpa över, nästa gång... .

torsdag 22 januari 2015

Hmmm...

lördag 17 januari 2015

Ugglar i Österstad

Denna helg spenderas i lugn och ro i Östergötland.
Kommer att tänka på en skiftning åt det positiva som skett i mitt liv.
För en som hellre sitter hemma och virkar tofflor är går på klubb, och som upplever mingelsituationer och möten med nya människor  som 5% spännande och 95% jobbigt och påfrestande, har det många gånger känts besvärligt.
Pressen på att vara social och att tycka om festligheter har varit enorm. Detta har dock ändrats.
Är det så att nördens uppsving i populärkulturen har gjort att det inte längre är den sociala fjärilen, festens medelpunkt, som är idealet?
En person som Preston i tv-serien Big bang theory ses av de allra flesta som en skön kille, trots, eller tack vare, sina stora brister när det gäller social begåvning. Han är fullständigt ointresserad av mycket som annars kan anses häftigt, och totalt nedgrottad i nördiga ämnen. Och hyllad.
Jag tänker på Karin Jansson i Karin och Saras pod, som öppet och utan problem talar om hur ointresserad hon är av att träffa nya människor, och att hon vara vill vara hemma i sin soffa. Ändå råcool och hyllad av tusentals. Inklusive undertecknad.


Eller, är det helt enkelt så att det kommit med den ålder jag befinner mig i. Att fler i min ålder, i min omgivning, börjar bete sig lite som jag alltid har velat göra. Bara en sån sak som att min närmsta, och mycket coola, vän gärna sitter hemma och lägger pussel istället för att festa loss var helg. Det känns bra.
Om jag kände någon artonåring kunde jag fråga hur denne upplever att man ska vara, nördig och soffvänlig, eller festlig och social? Men eftersom jag inte har särskilt mycket social begåvning känner jag ju inte så mycket folk, och än mindre folk utanför min egen generation. Jag känner en handfull, riktigt bra människor, och har en mycket bekväm soffa.


söndag 11 januari 2015

Sveriges mästerkock

... är någon annan.
Ikväll testas ett nytt LCHF-recept, samt en ny hushållsmaskin. Den senare testades grundligt, inklusive sanningshalten i varningsbilderna. De stämde bra. Receptet delar jag med mig av vid senare tillfälle, och med en annan bild.

Ja taco

Tacomiddag i fredags-> pannkaksmiddag i lördags-> tacocrepesfrukost på söndag.

lördag 10 januari 2015

Färdigt projekt

Ett gott dagsverke på studiesidan belönas med handarbete. En kjol är klar. Jag uppskattar att sju personer kommer att fråga om jag gjort den själv, första dagen jag bär den. Det blir liksom ofta så. Jag är en sån som går klädd i egenknåpade kläder. Flummigt, men också gulligt, väl?

Trevlig helg då

Och önska mig lycka till.
Plugga är inte riktigt den här damens gebit, men just nu är det inte så dumt. Att stänga in sig i studier är lite som att leka medeltid, ett sätt att stänga ute resten av världen.

onsdag 7 januari 2015

Tips - lek medeltid

Så har det hänt igen; ett fasansfullt våldsdåd. Aaaaaarrrgh!
Massakern i Paris gör våld på både människan och politiken, på den enskilde mördade och dess familj, och alla som tror på ett demokratisk samhälle där yttrandefrihet och tryckfrihet får råda.
"Jaha, en procent till till SD" är bland det första jag tänker.
Nej jag orkar inte, jag leker medeltid.

Jag befinner mig i medeltiden, vilket innebär att det inte finns varken internet eller tv eller radio. Jag är således mer eller mindre helt omedveten om allt som sker utanför min by. Skönt. Det lilla av illavarslande nyheter som sipprar in i min värld från den stora vida världen, är för ogreppbart och långt bort för att jag ska förstå och orka bry mig. Allt känns genast bättre.
Tydligen ska det finnas pest och kolera här/nu, men jag är bara lite snuvig, och har dessutom alvedon på en armlängds avstånd. OM jag skulle behöva. Det gör jag sällan.
Det sägs att de flesta av mina jämnåriga har tappat ungefär hälften av sina tänder, men jag har visst alla kvar, och inte ont i dem heller. Råbra.
Det vi mest går och oroar oss för här i medeltiden är hur vi ska få mat på bordet och att bli gifta. Själv är jag förlovad och mycket mätt i skrivande stund. Toppen.
I skrivande stund ja. Tydligen är det inte så självklart att en medeltidsperson kan varken skriva eller läsa, men jag kan både och. Jag har det så sjukt bra.
Nu fick jag just en bit choklad serverad i min hand. Är jag någon slags överklassmedeltidsperson?
Sover i en stor fluffig säng gör jag också, och inte i en halmhög.
Nu börjar mitt te kallna i och för sig, det är inte lyxigt. Men det är antagligen godare än mina medmedeltidsmänniskors blaskiga drycker trots det. Och jag har förresten micro.

Jamen det är ju bara bra det här. Nu ett avsnitt Friends.


söndag 4 januari 2015

Födelsedagsdikt

Detta är födelsedagsdikten. 
Av Malin förstås.
Matilda,
Du är en uppsjö av adjektiv
Attraktiv, aktiv, ibland något passiv
Föga aggressiv , men med driv
Jobbar som detektiv och är galet kreativ
Du kan ta ett stativ, måla ett motiv
Eller skapa prunkande växtliv

Du är vansinnigt klok, löper sällan amok
Du är dock en jävla tok, utan instruktionsbok
Du är mitt ånglok, håller mig på banan
ingen avkrok, håll mig i armkrok
och låt oss aldrig vara efterklok

En livslång vänskap med dig min kamrat
Med mitt prat och tjat ska jag kämpa för din välfärdsstat
Jag ska döda främlingshat, elda detta patriarkat,
fixa detta skit-klimat, vara obstinat och rabiat
Du ska få se på rörelseresultat, snart ett matriarkat
Ett empatiskt samhälle för dig min livskamrat, jag är din soldat,
upp med plakat, bort med allt struntprat,
jag är din demokrat, går ner i spagat
och bjuder dig på en hemodlad tomat.

Jag har nu allt

Födelsedagen kan vi nu också bocka av. Den trettiofjärde. Eller trettiofemte? Beror på vad man menar.
Uppvaktning har jag fått, och tårta och presenter.
Modern överraskade genom att ge mig något jag varit i behov av länge, försökt skapa själv, men misslyckats med. Dock inte nämnt för henne.
Kärlekstofsen bjöd på kaffe och hallonprinsessbakelse på sängen och improschlagerfestival. Han framförde den alltså inte själv (trots allt han antagligen skulle kunna) utan överraskade med biljetter till Stockholms Improvisationsteater.
Min närmsta vän rippade önskelistan rakt av - underbart. Blomjord, en tårtbok, ett mer empatisk samhälle (det bidrar hon med sedan länge), och en alldeles fantastisk hyllningsdikt. Den senare delar jag med mig av om jag får hennes godkännande.

Nyår förresten, var också bra. Nuff said.