Så har det hänt igen; ett fasansfullt våldsdåd. Aaaaaarrrgh!
Massakern i Paris gör våld på både människan och politiken, på den enskilde mördade och dess familj, och alla som tror på ett demokratisk samhälle där yttrandefrihet och tryckfrihet får råda.
"Jaha, en procent till till SD" är bland det första jag tänker.
Nej jag orkar inte, jag leker medeltid.
Jag befinner mig i medeltiden, vilket innebär att det inte finns varken internet eller tv eller radio. Jag är således mer eller mindre helt omedveten om allt som sker utanför min by. Skönt. Det lilla av illavarslande nyheter som sipprar in i min värld från den stora vida världen, är för ogreppbart och långt bort för att jag ska förstå och orka bry mig. Allt känns genast bättre.
Tydligen ska det finnas pest och kolera här/nu, men jag är bara lite snuvig, och har dessutom alvedon på en armlängds avstånd. OM jag skulle behöva. Det gör jag sällan.
Det sägs att de flesta av mina jämnåriga har tappat ungefär hälften av sina tänder, men jag har visst alla kvar, och inte ont i dem heller. Råbra.
Det vi mest går och oroar oss för här i medeltiden är hur vi ska få mat på bordet och att bli gifta. Själv är jag förlovad och mycket mätt i skrivande stund. Toppen.
I skrivande stund ja. Tydligen är det inte så självklart att en medeltidsperson kan varken skriva eller läsa, men jag kan både och. Jag har det så sjukt bra.
Nu fick jag just en bit choklad serverad i min hand. Är jag någon slags överklassmedeltidsperson?
Sover i en stor fluffig säng gör jag också, och inte i en halmhög.
Nu börjar mitt te kallna i och för sig, det är inte lyxigt. Men det är antagligen godare än mina medmedeltidsmänniskors blaskiga drycker trots det. Och jag har förresten micro.
Jamen det är ju bara bra det här. Nu ett avsnitt Friends.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar