På bilden har killen visserligen tagit av en handske, men det var efteråt.
Är det här ett vanligt och normalt beteende?
Magen skriker, men det råkar vara ett så fasligt bra program på radion att jag inte vågar lämna rummet. Läkerol håller ställningarna.
Någon har lämnat en "Gilla" i kaffe, på pendeln.
Jag gillar den, och kaffe. Allting hänger ihop.
Den växer fram långsammare än en riktig gurka, men så kommer den ju att hålla längre också. Jag snittar på ungefär 15 min effektiv måleritid/vecka just nu vilket inte är optimalt.
Musikquiz på jobbet. Anders överraskar med en 50-tals termos fylld till brädden med rödvin.
Vackert!
Det har talats en del om godis på radion idag. Inte på ett bra sätt, om man frågar mig, men kanske det kan få positiva följder.
Det är så hemskt att knappt orkar tänka på det... men de sa faktiskt att godis är i stort sett lika stor miljöbov som kött! Jag som brukar känna mig så duktig och oskyldig i växthusgassammanhang, eftersom jag varken har bil eller äter kött.
Men godis äter jag så att det står härliga till. Aldrig får man vara riktigt glad... .
Men det här kan faktiskt vara ett argument som få mig att skära ner på karamellerna. Alla andra argument har runnit av mig som vattenfärg på oljekrita.
Jag får ägna mig åt hemmagjord glass och chokladbollar, och det är ju lite krångligare än att impulsköpa en påse Gott och blandat.
Jag har i afton varit på en privat konstvisning i en liten etta i Hornstull.
Sonen till en åldrande konstsamlare/inramare, som råkar vara god vän till en av mina kollegor, säljer ut högvis med litografier, och vi hade turen att få komma och titta. Det bjöds till och med på vin och salta pinnar, något jag bara skojat om tidigare på dagen.
Lägenheten hade mamman i familjen köpt efter att hon fått ett arv på 16 tusen kronor. De har ägt den i ett större antal år med andra ord! Jag blev såklart avundsjuk, mest för att den var så speciellt inredd just nu, som ett galleri/atelje. Tänk att ha ett sådant litet krypin att breda ut sig på med stafflier och skisser på väggarna. Till råga på allt fanns inte någon mottagning till mobilen i lyan, som gjort för att kreativ verksamhet!
Härligt, verkligen. Jag köpte en gammal karta av Sthlm och en storktavla. Riktiga fynd.
Har semester idag. För att pyssla med golvet. "Semester" alltså.
Belönar mig med kalasmat. De här våfflorna är antagligen nyttigare än de jag åt igår, men de ser ut som en hejdundrande efterrätt. Grädde, banan och lite mörk choklad måste väl vara nyttigare än grädde och hjortronsylt, egentligen? Gårdagens våfflor var i alla fall en smula ljuvligare.
Jag vet inte om jag är helt nöjd efter gårdagens bruk av Brun-utan-sol-servetterna. Tycker mig se att det blev lite... ojämnt.
Men den franska manikyren blev ok!
Lördagkvällen spenderas i sällskap av en god vän, en spännande fotosession, diverse skönhetsprodukter, karra och Lost in translation.
En mycket hyllad film, som jag sett en gång för många år sedan. Då fattade jag inte riktigt grejen, men jag hoppas göra det nu när jag blivit lite äldre och klokare.
Det är onekligen en strålande dag. Sagolikt väder, skulle jag vilja påstå. Jag försökte fånga den gnistrande luften, men det var förstås omöjligt.
Jag känner många vinterhatare, som avskyr allt vad kyla, snö och is heter. Det måste vara trist att avsky en så stor del av året, att tvingas pina sig igenom en fjärdedel av sitt liv. Men en dag som denna måste väl alla kunna uppskatta! Så länge man klär sig rätt vill säga.
Ut å njut!
Nu sitter de baske mig på plats. Det enda misstaget jag gjorde var att inte äta middag innan jag började. Men nu är även det avklarat, och återstår gör bara att dö en smula i soffan.
... ska det ju vara. Inte tönt i hjälm. Eller?
Jag brukar envist hävda att jag är något av en handarbetande och småkaksbakande tant, men när jag ser mig själv så här kan jag inte annat än tvivla. Det är tur att jag inte kan se mig i stridens hetta på plan, då skulle nog tantbilden få ge vika för bilden av en tuff, stark och grymt talangfull idrottskvinna.
Jag behövde inte ens sprida ordet om min önskan att få fira födelsedagen en gång till. När jag kom tillbaka från lunchen stod en påse med en "försenad födelsedagspresent" på mitt bord. Mycket överraskande och glädjande!
Påsen innehöll en vanlig biskvi och en mini-tryffel-biskvi. Jag fick två st för att "de hade inte någon jättestor".
Jag gillar när folk i min omgivning vet vad jag gillar.
Julklapp nummer fyra invigd. Om man nu ska kalla det julklapp, när det var arvegodskakformar jag tiggde till mig från mor.
Nu återstår att försöka lista ut receptet på mormors kakor som jag förknippar med de här formarna. Gårdagens försök räckte inte hela vägen, kakorna blev goda, men det blev inte mormorsringar.
Efter förra veckans tomatmåleri, tändes en glöd. Nu vill jag måla växter, grönsaker och frukter. Tråkigt, skulle jag ha tänkt tidigare, men nu känns en gurka spännande.
Jag längtar efter den här gurkan och den gröna färgtuben när jag sitter på jobbet. Det är bisarrt, men bisarrt är väl lika med bra konst? Det innehåller ju ordet art iallafall.
Det var det. Två härliga nyårsfester på så kort tid. Det kan jag bara tolka som att 2013 kommer att bli ett härligt år.
Nu återstår att se om jag kan få någon att fira min födelsedag igen också. Det här är ju ett vinnande koncept känner jag. Att göra allt roligt minst två gånger.
Jag bjuder på tårta och du kommer med paket? Det är ju en win-win-situation så det kan inte vara så svårt att styra upp.
Gott nytt nytt år och hipp hipp hipp hipp hurra!
En sprakande avslutning på måltiden med hallonbomb och bloss. Lysande.
Varför firar man inte nyår oftare?
Nyårsfirandet för ett par veckor sedan var fantastisk trevligt, men jag kan inte låta bli att känna att någonting fattades. Därför gör jag ikväll ett nytt försök, med nya komponenter.
Bland annat: tapenadsnudlar till förrätt och en gammal champagne från -99. Än så länge - succe!
...förbyttes snart i något helt annat. Vet ni hur en kakelkap av detta slag låter? Det vet jag, och mina grannar, och eventuellt några förbipasserande.
Mannagrynsgröt och Impressionisterna i lugn och ro en lördagmorgon.
Ibland är livet helt enkelt gott.
Vad snyggt det har blivit nu. Det ser ut som att jag måste kapa armen snart. Men det måste jag antagligen inte. Däremot borde jag kunna hitta på en bättre historia än innebandybollen. Lite synd att jag redan avslöjat den verkliga orsaken förresten. Kunde ju talat om ett exotiskt ormbett, ett krogslagsmål eller hur jag föll från ett träd när jag skulle rädda en katt.
Jag känner mig som Sandy i Grease. Vill man vara fin får man lida pin!
Whiskyn ska genom strupen, och nålen genom örsnibben. Hur svårt kan det vara?
Sitter på jobbet. Har just ätit lunch, och hamnat i glasskoma. Inte för att jag ätit glass, sån tur har jag inte, men för att jag tänker på glass, och grämer mig över att jag inte stoppade in frysklampen till glassmaskinen i frysen i morse.
Blåbärsglassen på bilden är tyvärr borta sedan länge.
I måndags var det dags för årets första innebandydrabbning på jobbet. Jag passade på att inviga säsongen med att stoppa ett skott med utsidan av min underarm, vilket faktiskt gjorde vansinnigt ont. Jag passade på att fota efteråt eftersom jag tycker att det är så roligt när man till och med ser bollens hålmönster i avtrycket.
Nå. Nu har ju smärtan lagt sig, men alldeles nyss upptäckte jag ett brett blålila band på undersidan armen. Bara sådär. Som om blollens kraft slungade blodkärlen rakt igenom armen, eller något.
Jag har nyligen varit på utställningen Body Worlds om kroppen, men det här förstår jag inte riktigt ändå.
Så bra att jag har jobbat på slakteri. Jag ser det som mitt ansvar att delta i detta.
Mer än en person har förvånat frågat mig om jag "kan sånt" när jag sagt att jag tänker lägga klinkers i köket.
Nej, jag kan det inte, ännu. Men om jag lär mig det så kan jag det ju? Och nu lär jag mig det.
Nej nu får det väl vara nog med lek och geni(t)al humor. Bäst att sluta innan det sker en fallo(s)lycka eller något annat snop(p)et.
Konstnärligt lagd som jag är, kan jag förstås inte lägga klinker som normalt folk. Det började med att jag skulle lägga ut några bara, för att få en känsla för det hela. Men sen kunde jag inte sluta.
Den riktiga plattläggningen, med fix, få dock vänta tills jag känner mig redo (och lekt färdigt). Som man kan ana på köksbänken, bakade jag muffins denna morgon, vilket stal lite av klinkertiden. Men det handlar om prioritering, som vanligt. Och denna morgon var kladdkakemuffins med kokostosca lite viktigt.
Jag har fått så många fina klappar och presenter. En av de finaste var den här, som jag fick på min födelsedag. Det är ett självporträtt så jag behöver väl knappast säga vem jag fick den av?
Mycket uppskattad present.
Jag har fått personlig post, hurra för det! Motivet är inte helt solklart, och meddelandet likaså. Det är ett kollage av urklipp, där man kan ana tema "lila".
Jag råkar veta vema avsändaren är, annars skulle det vara ännu knepigare att tyda texten på baksidan.
Tack så mycket brorsdotter Maya, jag blev nästan orimligt glad!