onsdag 28 maj 2008

Störigt.

Idag såg jag en tjej som tuggade tuggummi så fult att jag hade gjort slut med henne om jag hade varit hennes pojk/flickvän.
Vissa saker behöver man väl inte tolerera.
Som tex den herrn som tidigare i veckan satt i en i övrigt nästan tom tunnelbanevagn och åt på världens största banan, med ett smaskande i en ljudnivå av samma storleksordning.
Eller caféägaren som stod och hängde i dörröppningen, bakom ryggen på mig när jag fikade, och andades JÄTTEHÖGT.
Folk är så jobbiga.
Själv irriterar jag antagligen ingen. Eller hur. Ellerhurellerhurellerhuuurrr.

tisdag 27 maj 2008

Bråkiga killar. Och kanske ett par tjejer.

Jaha.
Uppenbarligen är det så att det finns en "städa-upp"-gen. Denna gen städar undan bråkbehovet när ägaren av den upplever något som gör den upprörd, förbannad -slagsmålssugen helt enkelt. Och lyckas genen städa upp ordentligt så kan människan kontrollera sig, och situationen behöver inte urarta och sluta i sjukhusvård som vi skattebetalare få stå för. Låter ju som en sjysst gen.

Problemet är bara att den inte alltid funkar som den ska, och då blir det våldsamheter iallafall.
Denna gen finns i x-kromosomerna, så alla har dem, men det är bara kvinnorna som har en backup, eftersom de har två x. Förklarar en del... .
Men jag undrar om det är så bra att veta detta, ändå. Det är ju en ganska bra ursäkt tyvärr, när man hamnat i slagsmål, eller inte kan kontrollera sitt humör, eller råkat mörda någon, att "det är min städa-upp-gen som falerar, tyvärr, inget jag kan göra åt", "jag är man och har bara en x-kromosom, tråkigt, men det är ju inte mitt fel".

Nå, vi har ju ändå en hjärna också, och de allra flesta vet ju vad som är rätt och fel, så trots fungerande eller falerande gener så bör det ju ändå ligga ett visst ansvar på människan, så länge den kan tänka.

fredag 23 maj 2008

Yrkesliv - framgång.

Idag uppnådde jag en viss nivå i mitt yrke.
Idag fick jag ett alldeles eget förstoringsglas. Med mitt namn på.

Jag tror att man då kan kallas expert.

Om någon undrar någonting om någonting så är det alltså fritt fram att fråga.

onsdag 21 maj 2008

p.s

...nu blommar även auberginen.

måndag 19 maj 2008

Fönstret...

...blomstrar.
Tomat, jordgubb och en surprise fantastique - aprikos hibiskus.

söndag 18 maj 2008

Bjurholm 2008-05-17

På vk.se står det att läsa om en sork i Bjurholm. Den stackarn hade 14 fästingar på kroppen.
Fy fan. Jag är mycket upprörd.
Detta innebär att jag måste tro min syster som påstår att fästingar existerar även i mina hemtrakter, och inte bara i Stockholm.

Detta innebär slutet för hoppet om ett drägligt liv någonstans i sverige. Åtminstone under sommarmånaderna.
Mycket upprörd.
Och jag tänker inte bevärdiga fästingarna att lägga upp en bild på en sådan. Nej knappast.

Bo i brf.

Ny erfarenhet.
Städdag i bostadssrättföreningen.

Kratta.



Och sen korv.

fredag 9 maj 2008

...

" -Is this the moon?"

" - No. It's pancake. That's heaven."

tisdag 6 maj 2008

Hur sörjer man

...någon man inte hade mycket till övers för i livet?
Jag känner sorgen, ett nattsvart hål i bröstet, men inte rätten att sörja.
Varför vill jag nu gråta, när jag tidigare tänkt inte alls så snälla tankar?

Döden är som tyngst när den kommer oväntad. Fastän den dagligen slår till, mot unga likväl som gamla, friska som sjuka, är det något som hindrar oss levande att acceptera och förstå hur nära den ständigt är. Och det är förstås heller ingenting vi bör bära med oss varje dag, timme, sekund, i livet... .
Det är bara det, att vår blindhet blir så väldigt påtaglig när någon rycks ifrån oss utan att vi förberetts.


Jag funderar, och bestämmer mig för att jag får sörja. För det fanns sidor av honom, som jag uppskattade, och imponerades av. Han har fått mig att skratta, och han har lärt mig mycket.
Och jag bestämmer mig för att jag får sörja de andra delarna av honom, som missbruket förstörde.


Nu blommar häggen ute, det doftar sommar så att man nästan storknar. Njut av det. Och för er på nordliga breddgrader - sommaren kommer även snart till er.

torsdag 1 maj 2008

En ljuvlig grönska i D-dur.

Efter dragspelsdebuten för några veckor sedan har reaktionerna strömmat in till undertecknad från alla håll och kanter.
Självförtroendet har fått sig ett rejält uppsving efter denna respons, och det är med glädje jag presenterar mina senaste framsteg. Jag har inte hunnit med att öva så mycket som jag skulle ha önskat, men tycker ändå att jag ser en del förbättringar i mitt spel.
Varsågoda!