Julbunkern

God Jul alla önskar Bob och hans band.

Det är jul

Jul...det är stressigt.
Åhnej, nu har den åldern uppnåtts när julen upphör att vara fröjdefull och istället blir förfärlig.

Nej det är en överdrift... men jag märker att jag måste anstränga mig lite extra för att inte falla in i julstressen, det gäller att tänka till hela tiden nu, varför jag gör saker, och för vem.

Det är nog så, att de flesta av vänner och bekanta innerst inne blir gladare av en lugn och glad Kära Elsa, utan presenter och dyligt, än de blir av en arg och stressad en, med famnen full av paket som är bortglömda redan ett par veckor efter julafton.

Nåväl, snart infinner sig lugnet, det är jag säker på.
Tills dess....

Stenklockan som inte ville visa tiden

Vem kunde ana, att det var så svårt att sätta ett urverk på en bit sten.
När nu projektet har vilat i ett år, ser jag mig snart tvungen att ge upp.
Men inte än!
Vilken dag som helst nu dyker det nog upp en urmakare som frågar om inte någon har en bit sten som han/hon kan få sätta ett urverk i.

En present till systersonen.

Vildmarksliv

Häromdagen spatserade undertecknad över polismyndighetens ägor, på Kungsholmen i Stockholm. Och ut ur betongen, från ingenstans, hoppade en stor fälthare fram.
"Hoppsan!" Utbrast KäraElsa, utan minsta intention att vara fyndig.

Det var som tusan, att man ska behöva släpa sig ner från norrlands urskog, in i storstadsträsket, för att få se en alldeles levande och vild hare.

Dagen efter var den inte kvar, då hade den rara ulltussen slunkit ur storebrors nävar.
Den lyckans osten.