Man borde ha en inbyggd bloggfunktion i hjärnan, tänker jag.
Jag tänker många gånger dagligen på saker jag skulle vilja skriva i bloggen, men när jag sen får tillfälle att göra det så har jag antingen glömt bort vad det var, eller tappat orken.
Eller tittar på Australienska tullen på kanal 9 istället.

Idag när jag cyklade hem från jobbet, fick jag, som så många gånger förr, minnen från bardomens somrar. En sträcka av cykelvägen är nämligen kantad av rosenbuskar, samma sorts rosenbuskar som kantat mina föräldrars gård så länge jag kan minnas. Det doftar ljuvligt, och hittar så pricksäkert rätt bland mina doftminnen.

Jag funderade vidare, och kom på att det gäller att kunna hantera det inbyggda hjärn-blogg-verktyget till hundra procent, för annars kan man förstås råka publicera sådant som inte alls är menat att publiceras.
Och så finns förstås risken för virus, om man nu ska vara uppkopplad. Hjärntrojaner låter väl sådär... .