fredag 23 september 2011

Tio minuter i en knarkares liv.

På väg hem från jobbet denna fredageftermiddag fick jag efter ett par stationer på tunnelbanan sällskap i sätet brevid mig. Det var inte svårt att snabbt dra till med en gissning att detta var en missbrukare, eftersom han luktade alkohol på ett visst sätt. Inte bara alkohol som vem som helst luktar som festat till det, utan en annan, fränare alkohollukt.
Han var mycket pratglad, men sökte inte någon direkt kontakt med någon i vagnen, så ingen behövde svara på det han babblade om.
Inledelsevis sjöng mannen, som förutom lukten såg hyfsat fräsch och ordnad ut, om och om igen meningen "yes this is my country, young and beautiful" vilket gjorde mig en aning spänd och mer avståndstagande än jag annars skulle vara. De flesta missbrukare jag sett på tågen har varit vänliga och bara pratglada, men hans sång gjorde att jag fick högerextremistvibbar. Kanske förhastade slutsatser, det är mycket möjligt.
När han sjungit klart började han så att prata.
"Johnny ska aldrig mera dricka"
....
"Johnny backar inte för någon.....jag backar bara för min mamma!"
Mannen talar alltså om sig själv, och heter Johnny.
"När jag var 28 var jag så j... snygg !... Nu har man supit bort...det."
"Min pappa såg ut som Elvis och mamma såg ut som Marilyn Monroe!"
"1975 var jag 14 år, hur gammal är jag då nu??
"Jag är snart 60... inte strax, men snart!"
Ingen svarar.
Johnny har fyllt 50 i år.
.............
"Finns det någon muslim här i vagnen??"
En oväntad och läskig vändning, jag ser mig om lite diskret men ser faktiskt ingen som bär något plagg som tyder på det. Det måste vara ganska ovanligt, men jag får erkänna att jag kände mig lättad just då.
Ingen säger något.
"Kristendomen har så mycket att tacka muslimerna för...! Schack, och....ja"
Jag vet inte om han är sarkastiskt, men Johnny säger inget mer om det utan börjar åter igen att prata om sig själv.

Det visar sig att han jobbar/jobbade med att bära sopor, och det har förstört hans rygg.
"Men det var lugnt, på den tiden... man fick rent."
"Var man bakis kunde man ta en så mådde man bra i två dagar."
Han har nu kommit in på när han började med droger. I början var han inte fast, men sen... .
Ja det gick som det gick, nu sitter han och babblar för sig själv i en t-banevagn, och de flesta vill inte ens möta hans blick.

Ja, det var väl ungefär 10 minuter i hans, och mitt liv.
Vi klev båda av på Gullmarsplan sedan såg jag honom inte mer.



Ps. Jag tycker inte att Systembolaget ska få syssla med hemkörning. Ds.

Inga kommentarer: