Grannar som väsnas är långt ifrån ett nytt fenomen. Personligen har jag vid tidigare tillf'ällen legat vaken om natten och lyssnat på en granne som mycket engagerat och detaljerat sätt skällt ut sina katter, som uppenbarligen ständigt ställer till med otyg. "-Jag står inte uuut!...HUR har ni lyckats få ner den där?!....nej nu åker ni UT!! osv.
En kollega till mig bor granne med en man som något förfriskad tycker om att spela klarinett om nätterna, inte heller det särskilt roligt för omgivningen. Sen har vi de som festar och spelar hög musik, de som smäller i dörrar, bråkar osv osv. Det är ett välkänt fenomen som sagt.
Kära Elsa har nyligen flyttat, och även här finns en högljudd granne. Men denna granne pysslar inte med något av ovanstående störande moment. Nejnej... jag har en skrattande granne. Att plötsligt höra någon i lägenheten ovanför brista ut i gapskratt, när man själv sitter och pysslar i ett tyst och stilla vardagsrum är faktiskt väldigt trevligt. Sitter man och tittar på tv så kan man tillochmed ibland finna källan till skratten om man blippar runt lite.
Oftast är...oj nu skrattade han precis igen. Oftast är det en man som skrattar, ibland hör man även en tjej skratta i bakgrunden, och ibland låter det som en hel folksamling. Skulle det pågå mitt i natten så vore det nog annorlunda, eftersom en annan ska försöka sova då. Men den här grannen väsnas på ett lämpligt sätt, på lämpiga tider.
Jag känner mig faktiskt lyckligt lottad, och kan i skrivande stund inte säga om det verkligen vore bättre med en tyst granne än en skrattande granne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar