Eländes eländes eländes...

Jag har trååååkigt... .
Visst har det funnits tristare stunder i mitt liv, men just nu känns allting allt för stilla. Visst, när som helst kan det hända något som gör att jag längtar efter just en sådan stillhet, men för tillfället känns den trist.
Jag vill ha en liten stuga att fly till. Den här stan är jobbig. Jobbet är väl okej, men där händer inget värt att skriva hem om.
Fritiden...
Den senaste tiden har jag dragit in lite kosing på min kreativitet, vilket inte alls är så dumt, egentligen. Det är jobbigt och pressande, men förlösande när jag väl lyckats avsluta ett projekt.
Och när jag överösts med beröm för något som jag faktiskt kan ta åt mig lite ära för, då känns det kanska ovärt att lägga tid saker som jag inte vill göra. Menmen, det är hopplöst att försörja sig enbart på sådant som jag känner för att göra, det förstår jag ju.

Allt känns långsamt. Är det för att mörkret smyger sig på nu? Jag gillar ju egentligen hösten, med den friska luften, de färgglada träden och doften från fallna löv. Men kanske tar den ner humöret en smula ändå, för att den räknas som ett avslut på något, och som en period som man måste genomlida för att så småningom nå fram till julen.

Eller kanske är jag bara hungrig. Jag ska gå och se efter vad jag får för middag idag. Jag anar att det blir en efterrätt som lyfter humöret, om inte annat så för en stund.