efterr det här gamla inlägget, kommer ett nytt på samma tema.
Göran Everdahl får aldrig dö.
Han är så genialisk att jag får dåndimpen när jag hör honom. Inte lätt förälskad, utan djupt förälskad, är jag. Ja det har pågått några år nu, och det är framför allt genom Spanarna i P1 jag kärt känna honom, men även genom små glimtar på tv när han recenserat film. Där har vi en person som kan sätta ord på saker och ting. Han får aldrig försvinna. Fast samtidigt är det stundvis jobbigt att han finns. Då han är för genialisk. Ibland är det nästan smärtsamt att lyssna på Spanarna, speciellt nu på senare tid när jag är all allena och ynklig och han är den enda som pratar så jag förstår.
Jag försökte googla fram nån bild att lägga upp, men jag får dåndimpen på en gång och kan inte tänka, så ni får bildgoogla själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar