...hahaha. Jag snubblade just över en beskrivning av en föreställning framförd av improvisationsensemblen Tillsamans. Jag känner mig lyckligt lottad som faktiskt har sett just denna föreställning, eftersom improvisationsteater är, som namnet visar, improviserad. Varje föreställning är därmed unik och kommer aldrig åter.
" Igår hade vi en bejublad premiär där vi se en historia med Tuulike som var arbetslös pianolärarinna och som lärde ut spelandet på plankor på en brädgård i brist på piano, Fredrik med en räv bakom örat som vann nattschackorienteringen med hjälp av den... gyllene räven som han fått av schackguden och en snobbig överklasstant som bildade calypso-band med Tuulike och fick sin hund stulen och bytt mot ett parasoll målat som ett piano.I andra akten fick vi se "Ich bin ein prinz" - tysk tekno med monoton bakgrundsdans, kaninmord, improviserad balett till indiska bröllopstoner, döda valar som kappa, robinson på kyrkogården och ett gästspel från Helena Bergström i skyltdockevariant."
Förstår ni, mina vänner, hur det går till? Vilka snillen det är som improviserar ihop sådana historier? Jag förstår det inte.
De fick visserligen lite hjälp av publiken, vilket är ett trevligt inslag. Innan föreställningen fick publiken nämligen skriva ett namn, en ålder, och en "sak", på var sin lapp, och stoppa i en glasburk från vilken de sedan drog ett fåtal på scenen, just innan de började. Jag hade skrivit "räv" som sak... .
Se improteater!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar