Dumt att drömma

Härligt härligt, men farligt farligt... . Förutom snusk skulle det även kunna gälla begreppet DRÖMMA. Och med det menar jag dagdrömmarna...de avlägsna planerna med de ytterst svåruppnåeliga målen.

I yngre dar drömdes det jämt och ständigt om både det ena och det andra. Rikedomar, dolda talanger, skönhet och makt. Men jag antar att man tröttnar, ju mer man får det bekräftat för sig att drömmarna inte kommer att slå in. Eller snarare, ju mer man inser vilken ansträngning som skulle krävas av drömmaren för att i verkligheten uppnå dessa avlägsna mål.


På något sätt känns det som att jag inte har rätt att drömma om sådant jag inte är beredd att slåss för. Lite ungefär som att den som inte sopsorterar, låter bilen stå ibland, eller på annat sätt värnar lite om miljön, inte "har rätt" att oroa sig för växthuseffekten.

Nå, jag dömer på intet sätt den som drömmer drömmar fjärran verklighetens ramar. Det är bara det att jag själv försöker låta bli, kanske för att undvika att såra mig själv då något av det värsta jag vet, är att inse att något är omöjligt.

Dröm gärna på, ni som kan. För det är ganska härligt om man kan undvika att ta saker och ting på för stort allvar.