Så har en annan gått och blivit nationalist.
Det var inte alls planerat eller meningen, eller ens nästan överhuvudtaget min förtjänst/mitt fel.
Det enda medvetna valet jag gjorde, var att börja spela innebandy onsdagsmorgnar mot och med ett gäng kylskåp/bufflar. Några mer av det ena, några mer av det andra.
Så nu, så här lagom till nationaldagen har jag ben i samma färger som vår flagga, och kommer troligtvis att framstå som en mycket hängiven nationaldagsfirare.
1 kommentar:
Se där, då är vi båda slagna hjältar.
En med blåmärken från bandy, en annan från promenad i klackeskor.
Skicka en kommentar