Då var det dags igen, terapibak. Nu doftar det i allafall sockerkaka i vissa utvalda delar av Jakan, vilket är bra. Det är positivt.
Meeen... det var inte så lätt att ba "jag orkar inte oroa mig för att min yrkesroll kanske ryker inom ett år". Det är ganska pissigt faktiskt. Det är klart att allt ordnar sig på ett eller annat sätt, jag kan gott stå i kassan någonstans, eller vända papper på något kontor i myndigheten, men det är ju så trist att kanske förlora något man verkligen gillar.
Jag vet, jag vet, man ska inte sätta "dagens sol under morgondagens moln" som någon klok person sa. Men jag ser det mer som att jag sitter och funderar på var jag kan köpa ett paraply om det börjar regna. Jag vill bara vara lite beredd.
För övrigt slog det mig idag, sent omsider, att om nu även jobbet ryker... (kärlek+stuga har vi strukit sedan tidigare), då är det inte så mycket som binder mig till Stockholm va?
Jo jag vet, världens bästa Malle förstås. Men du lär måsta bjuda mig på våfflor sjuuuukt ofta om det ska kännas helt värt.
I'm just saying... .
Det som är mindre positivt med den här sockerkaksdoften är förstås att jag tänkt bjuda kollegorna på kakan imorgon, och får allt sitta här och frestas utan att smaka. Men vi kan alla behöva lite sockerkaka på jobbet.
2 kommentarer:
Jag tänkte precis "Vaddå inget som håller kvar i sthlm". Hur många våfflor du vill, när du vill. Och tro mig - det finns massa mer som kommer att finnas i sthlm. Ett skönt grönt kök t ex. Bara till att börja med.
Jag kan tänka mig att ovissheten på jobbfronten känns svår. Jobb är en så stor del av livet att det blir lätt ovärt om man inte trivs. Hoppas att du kan få en annan bra tjänst eller att du hittar något otippat jobb som känns toppen. Men jag skulle då inte bli ledsen om du drog dig norrut! Hos mig kan du också få goda våfflor. :-) Det finns trevliga singlar här också... Blink blink!
Skicka en kommentar