Det går ett rykte på jobbet, som är helt sant. Nämligen det att undertecknad är förtjust i bananer, och gärna riktigt mogna sådana. Prickiga, helst. Såna som ingen annan vill ha, de räddar jag!
Så här kan det se ut när jag kommer in på mitt rum, speciellt på fredagar. Det är fint. Jag känner mig behövd och viktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar