Havet stormar och blodet kokar.

Kommer ni ihåg den där leken, "hela havet stormar"?
Det dök upp i minnet idag och fick mitt blod att koka. Jag har alltid avskytt den leken, och funderar över om den verkligen leks fortfarande. Den går bokstavligen ut på att alla inte får plats vilket är så himla trist.
"Tyvärr, du får inte vara med längre, för du får helt enkelt inte plats". Det är det enda det går ut på, och det blir hemskt tydligt vem det är som får stå ensam kvar när de andra nöjt sitter.
På mitt nästa kalas ska jag leka gömma nyckeln. Där får alla vara med tills leken är slut. Alla som vill alltså. Det är ju en ganska tråkig lek så det kanske inte blir så många. Sambon och Malin typ. Men de får ta all plats de behöver.