Som de här tre helt skiljda drömmarna, under en och samma natt.
Jag råkar på en bloggerska ute på stan, hon är inte känd, bara en blogg följer. Jag börjar prata med henne som att jag känner henne och kommer efter en stund på att jag måste förklara hur jag känner igen henne och vet så mkt om henne. Hon blir livrädd och tror att jag är en sjuk stalker.
Jag är gravid, så pass att det har börjat synas. Först DÅ inser jag att barnet verkligen inte är önskat, och att jag hade haft möjlighet att avbryta graviditeten innan, men nu är det kanske för sent.
Jag ställer ut tavlor med min målarkurs. Två av mina kurskamrater står och pratar om ett par "plåttriga" tavlor som de inte alls gillar och klankar ner på. Det är förstås mina, och de inser det efter en liten stund, när de ser min stirriga blick. Jag blir skitarg och säger något i stil med "skönt att man får veta att det snackas så här om tavlorna, så man slipper gå ovetandes - det här trodde jag verkligen inte om er". Besvikelse.
Suck. Jag vet nästan inte om det var värt det. Eller, måste jag baka nya chokladbollar och testa om det blir samma sak igen? För att vara riktigt säker på att det var det det berodde på? Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar