Day #2

My first love - min första kärlek.

Ja jag minns det som igår... . Nu har jag tyvärr inte min gamla dagbok till hands, annars hade jag kunnat citera mig själv mer exakt. Men som jag minns det lät det ungefär så här
"...jag är så kär så kär så det går inte att förklara hur kär jag är..."
Det är möjligt att jag hade haft små "kärlekar" innan denne, men vart drar man gränsen mellan lek och kärlek? Just när det gäller just denna person så kan jag faktiskt minnas hur kär jag var. Hur det gjorde ont i kroppen, pirrade och gjorde mig halvgalen. Det känns ju väldigt konstigt att tänka på detta, när man ser åttaåringar idag. För åtta år, var jag. Har åttaåringar sådana känslor? Ja uppenbarligen, och det är väl tur att jag minns detta så väl själv.
Själva objektet för min kärlek var en herre vid namn Erik Arvidsson. Jag tror att jag minns...att han hade nummer 21 på en pärm i skolan, och det var hans lyckonummer. Det var tydligen viktigt för mig att veta då. Det var säkert mitt lyckonummer också, just då.
Vad jag minns frågade jag aldrig chans på Erik A, jag beundrade på avstånd. Och efter ett tag gick det väl över. Jag hittade antagligen någon annan att beundra.